tisdag 9 oktober 2018

Evigheter. både långa och korta

Ja, tiden går, särskilt när man inte bloggar om allt som händer om dagarna.

När jag nu äntligen släpade mig tillbaka till bloggen efter vad som säkert är två månaders frånvaro hittade jag ett opublicerat inlägg i Utkastmappen, mer än en månad gammalt, som handlade om hur länge sedan det var jag hade bloggat. Hrrrm.

Men nu är jag är, och det här inlägget ska publiceras. Även om det inte innehåller något av substans. (Sedan när har det hindrat mig?)

Oktober. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om att det har hunnit bli oktober, det här tuffa året som jag inte visste hur jag skulle överleva. Det är i och för sig inte över än, men jag måste ändå säga att jag mår bättre än jag gjort på mycket länge, mer eller mindre helt utan anledning, och det bådar ändå försiktigt gott inför den kommande vintern.

September blev en späckad månad, med utrikesresor och inrikesresor och minstingens födelsedag och överraskningar och överlag en massa kul. Helt ohemult många croissantfrukostar, till exempel, bara en sådan sak.

De flesta croissanterna inmundigades på hotellet i London, dit vi åkt för att minstingen fyllde 11 och inte ville riskera att missa sin uggla om det nu skulle råka vara så att Brexit hade lagt hinder i vägen för den internationella uggleposten.


En kul överraskning, eftersom han inte fick veta något förrän vid födelsedagsfrukosten, och allt sedan gick ganska snabbt. Redan vid lunch var vi på Kastrup, och sedan skumpade vi i en vid cirkel runt stormen Knud och landade något knädarriga på Luton i god tid innan middagen.

Lördagen gick åt till mer traditionellt turisteri, eftersom minstingen inte har besökt London tidigare, men hela söndagen tillbringades ute i Warner Brother Studios, där alla åtta Harry Potter-filmerna spelades in och där man nu kan beskåda flera av miljöerna och massor av rekvisita och behind-the-scenes-grejer. Dumbledores kontor, till exempel.


Oktober kan ju inte riktigt mäta sig med allt skoj som september hade att erbjuda, inte nu när croissanterna har bytts ut mot Falu rågrut och ordningen mer eller mindre har återställts till 100% mugglare, men den gör ändå ett hyfsat försök. Till helgen ska jag till exempel ut och vandra med vilt främmande människor.

Att det överhuvudtaget läggs fram som något positivt säger en hel del om den förändring jag har genomgått i år.

Men det är nog ungefär precis vad jag behöver just nu. Gå ut och vandra långa sträckor i skogen och sedan sova ute vid en sjö och höra fågelkvitter och vågskvalp och knaster från lägereld. Det kommer att bli himla skönt. Och om främlingarna är för främmande får jag väl bara vända och gå åt andra hållet. Jag har eget tält och egen Trangia och supervarma sovsäcken som jag köpte när jag fick veta att minstingen skulle ha övernattning i skogen i slutet av november. Det ska bli 19 grader varmt till helgen, så jag lär överleva i den. Men jag tar med fleecepyjamasen, för säkerhets skull. Kalla nätter ute kan bli så himla långa! Evighetslånga ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar