torsdag 16 augusti 2018

Back to School

Och så var sommarlovet över. Vädret har varit lite mer normalt de senaste dagarna men idag är det kvavt och eländigt igen. Inga tropiska temperaturer, men obehagligt nog, nu när jag har återgått till min normala garderob. Överhuvudtaget är det mycket fråga om återgång till det normala nu. Maken går och jobbar, minstingen går till skolan och jag ska försöka hitta tillbaka till någon slags vardagsrutiner.

Svårt var ordet, sa Bull.

Jag lägger i en högre växel med min förkovran nu. Alla förändringar som jag införde i våras ska ligga kvar och kompletteras med ytterligare ansträngningar. Dags att ta i nu, så att det kan synas några resultat fram emot nyår. Jag behöver kunna känna att det har hänt något, på bankkontot, midjemåttet, stämningen i familjen och den allmänna livskvaliteten.

Om det är realistiskt? Nej, förmodligen inte. Om det är något jag är konsekvent med så är det väl att inte i längden klara av att bättra mig. 

Men skam den som ger sig. 

Sommaren var kanske äckligt varm och obehaglig mot slutet, men jag har ändå haft ett par av mitt livs bästa stunder det här sommarlovet och nu när löven börjar frasa under skorna igen vill jag minnas bara de stunderna. Ensam med minstingen i en kanot mitt på en sjö i ett stilla sommarregn. Lukten av skogen och smattret mot kapuschongen. Och att somna och vakna till ljudet av vågskvalp i ett tält på Ven. Jag tror att det måste bli en återkommande grej, faktiskt. Inget jag har försökt rehabilitera mig med genom åren har haft en så omedelbar och påtaglig effekt.

Kanot i regn och tält vid hav är numera a few of my favorite things. Och jag skulle aldrig ha fått uppleva dem om jag inte hade vågat göra saker som jag egentligen inte törs, som att åka på kanotläger med vilt främmande människor eller bege mig ut och vandra ensam med min lilla strövare. Våga får bli temat för hösten. Att säga ja när fegisrösten i mitt bakhuvud skriker NEEEEJ!!!

Visst fattas mig skrivandet så att det värker i själen, det kan jag inte förneka. Men om jag måste välja mellan mina bokbarn och mina riktiga barn (och just nu måste jag tyvärr det) får Konrad, Liva och Lee vackert klara sig på egen hand ett tag. Och om jag måste välja mellan jobb och blogg kanske det blir lite längre mellan inläggen ett tag framöver.

Dags att bli vuxen. Eller åtminstone försöka lära sig hur man gör.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar