tisdag 31 juli 2018

Vi har alla våra kors att bära, just sayin'

Värmen håller i sig, och jag tynar sakteliga bort. Vi får väl se hur det blir med våra helgplaner. Som det känns nu är det nästan för jobbigt att trycka ner tangenterna för att skriva de här orden. Jag har en otäck huvudvärk som kommer och går och diffus värk i valda delar av kroppen som jag inte vet vad jag kan skylla på om det inte är varmen och att jag rent allmänt håller på att dö.

Jag har gett upp hoppet om att kunna fungera normalt och flyttat ut i vardagsrummet på en tjock luftmadrass mitt framför balkongdörren, där temperaturen efter solnedgång är så att man kan sova med tunt täcke. Ungefär varannan natt lyckas jag sova gott, och varannan natt gör någon obehaglig värk att jag inte får en blund i ögonen. SMHI lovade svalare temperaturer och till och med moln till helgen när tiodygnsprognosen först nådde fram till de dagar det är fråga om, men nu har de tagit tillbaka sina löften. Inget regn blir det heller. Men jag hoppas att det ska bli närmare 25 än 30 grader, för annars tyar jag allvarligt talat inte. Och tågen tyar inte och inte heller skådespelarna vi ska se på, amen.

Undrar om det finns någon på Fiverr som kan köra en regndans på beställning? Jag skulle glatt betala både $5 och $10 för en skur. Det behöver inte ens regna särskilt mycket, bara molnen räcker fint.

Jag försöker jobba så gott det går, men det är svårt att koncentrera sig när det känns som att man har en ishacka i pannloben, eller i ryggen. Mest ligger jag bara på min luftmadrass framför inte mindre än två fläktar och kollar på tv. När jag inte har något bättre att se på (läs: nya avsnitt av Unforgotten och Condor) ser jag om Downton Abbey. Anna har precis råkat väldigt illa ut. Nu blir det jobbigt ett tag. Stackars, stackars Anna. Men hon slipper i alla fall tampas med värmeböljan from hell och luftburen pest. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar