onsdag 4 juli 2018

Produktiviteten får vänta

Ännu en rumphuggen vecka, eftersom jag har lovat minstingen att han ska få sova i vindskydd under sommarlovet. Alltså drar vi till skogs i morgon bitti och det blir väl det sista någon hör av oss.

Jag vet inte vad jag är mest rädd för, mörkret, spindlarna, vildsvinen eller människovarelserna som vi kanske förväntas dela vindskyddet med.

Mycket att vara rädd för finns det i alla fall.

Det blir en kort och enkel vandring, eftersom ryggsäckar är tunga och gamla kärringryggar (eller kanske framför allt -fogar) inte håller för några längre etapper. Jag hoppas att det ändå ska kännas som en riktig vandring, och att vi överlever natten utan varken tältduk eller betongväggar till skydd.

Trots att jag lämnar tältet hemma verkar ryggsäcken inte bli avgörande mycket lättare. Någon bisarr anomali i fysikens lagar, när det gäller just packning, skulle jag misstänka. Kanske ett nobelpris i fysik fladdrar förbi i ögonvrån? Det får vi kanske aldrig veta.

När jag sitter och pusslar om kvällarna lyssnar jag just nu på The 12-week Year i hopp om att kunna lägga i en högre växel med både jobb, liv och skriv. Än så länge låter det bra, men jag har inte sett någon direkt skillnad i vardagen än. Kanske räcker det inte med att lyssna på en massa smarta saker? Kanske måste jag rent av börja göra saker och ting annorlunda?

Ja, så mycket mer annorlunda än att dra till skogs och stanna där över natten tror jag inte att jag tyar med den här veckan. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar