tisdag 10 juli 2018

Du och jag, Michael. Tror jag det.

Vi överlevde natten i skogen, men det var knappt. Ingen sömn blev det i alla fall, och utan sömn är Sandra ingen rolig mamma, det är ett som är säkert. Men minstingen fick tandvärk, så det var inte bara jag som var gnällig. Kul vandring andra dagen? Not so much.

Sedan tog vi en tur till Ven igen, den här gången med min bättre hälft i släptåg, så att han skulle få se var vi hade varit. Det blev en bra dag, även om jag knaperstekte mig i solen och nu måste hålla mig inomhus till juli 2025.

Fast det gör jag inte. Den galet varma sommaren fortsätter ju, så jag pokenerar runt (fångade min första shiny igår!) och försöker komma i form och försöker varva ner och försöker åstadkomma någon slags förändring trots att jag ju vet sedan länge att det aldrig kommer att ske. 

Det enda som förändras här i världen är motivet på pusslet som upptar hela bordet i köket. Och ljudboken i mina öron medan jag pusslar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar