tisdag 10 juli 2018

Du och jag, Michael. Tror jag det.

Vi överlevde natten i skogen, men det var knappt. Ingen sömn blev det i alla fall, och utan sömn är Sandra ingen rolig mamma, det är ett som är säkert. Men minstingen fick tandvärk, så det var inte bara jag som var gnällig. Kul vandring andra dagen? Not so much.

Sedan tog vi en tur till Ven igen, den här gången med min bättre hälft i släptåg, så att han skulle få se var vi hade varit. Det blev en bra dag, även om jag knaperstekte mig i solen och nu måste hålla mig inomhus till juli 2025.

Fast det gör jag inte. Den galet varma sommaren fortsätter ju, så jag pokenerar runt (fångade min första shiny igår!) och försöker komma i form och försöker varva ner och försöker åstadkomma någon slags förändring trots att jag ju vet sedan länge att det aldrig kommer att ske. 

Det enda som förändras här i världen är motivet på pusslet som upptar hela bordet i köket. Och ljudboken i mina öron medan jag pusslar.


onsdag 4 juli 2018

Produktiviteten får vänta

Ännu en rumphuggen vecka, eftersom jag har lovat minstingen att han ska få sova i vindskydd under sommarlovet. Alltså drar vi till skogs i morgon bitti och det blir väl det sista någon hör av oss.

Jag vet inte vad jag är mest rädd för, mörkret, spindlarna, vildsvinen eller människovarelserna som vi kanske förväntas dela vindskyddet med.

Mycket att vara rädd för finns det i alla fall.

Det blir en kort och enkel vandring, eftersom ryggsäckar är tunga och gamla kärringryggar (eller kanske framför allt -fogar) inte håller för några längre etapper. Jag hoppas att det ändå ska kännas som en riktig vandring, och att vi överlever natten utan varken tältduk eller betongväggar till skydd.

Trots att jag lämnar tältet hemma verkar ryggsäcken inte bli avgörande mycket lättare. Någon bisarr anomali i fysikens lagar, när det gäller just packning, skulle jag misstänka. Kanske ett nobelpris i fysik fladdrar förbi i ögonvrån? Det får vi kanske aldrig veta.

När jag sitter och pusslar om kvällarna lyssnar jag just nu på The 12-week Year i hopp om att kunna lägga i en högre växel med både jobb, liv och skriv. Än så länge låter det bra, men jag har inte sett någon direkt skillnad i vardagen än. Kanske räcker det inte med att lyssna på en massa smarta saker? Kanske måste jag rent av börja göra saker och ting annorlunda?

Ja, så mycket mer annorlunda än att dra till skogs och stanna där över natten tror jag inte att jag tyar med den här veckan.