tisdag 19 juni 2018

Öliv

En gång skrev jag en bok som hade det som arbetstitel. Den fick en annan titel senare, men den var inte ett dugg bättre. Boken var inte heller särskilt bra, för den delen. Så titeln passade kanske ändå. Jag vet inget alls om öliv, har aldrig bott på en ö, men nu har jag i alla fall besökt Ven och det var fett najs som ungdomarna säger nu för tiden.


Vi tältade precis vid havet och vandrade längs Skåneleden och käkade frystorkad mat och huttrade i för tunna sovsäckar och både somnade och vaknade till ljudet av vågor som slog in mot strand, och det var alldeles, alldeles underbart. Precis vad jag behövde för att läka efter kanotlägret som höll på att sluta i katastrof och totalt sammanbrott, både fysiskt och psykiskt.

Nytt livsmål: sovrum med vågskvalp! (Äkta, ingen app!)

Nu är det vardag igen, så in i bängen, eftersom den här veckan blev rumphuggen i bägge ändar av midsommar och tältsemester. Än sen då. Så sjukt värt att sitta och jobba långt inpå kvällen, för att få lite vågskvalpsdrömmar.

Jag har inte vandrat hela vägen runt ön än, men innan sommaren är över ska jag banne mig ha gjort det.

Det här är inte ett avsked, utan ett På Återseende!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar