måndag 25 juni 2018

Jobb och ljudböcker


Ännu en vecka kedjad vid tangentbordet, och ute skiner solen. Jag jobbar i överljudsfart för att kunna ta ledigt igen i slutet av veckan och hänga lite med båda barnen innan förstfödingen börjar sitt sommarjobb. Det är inte lätt att hitta lämpliga aktiviteter för hela familjen, när ens barn inte tillhör samma generation eller ens är födda samma årtusende. Och när bägge ungarna helst bara vill sitta hemma och spela dataspel, för den delen. Men jag ska släpa ut dem i solen, om det så är det sista jag gör! Och det ska kännas som semester/sommarlov även om vi inte kan resa någonstans.

Annars gör jag inte många knop när jag inte jobbar. En ofantlig trötthet har hängt mig i nacken sedan allt havererade här hemma i våras, och den börjar ta ut sin rätt nu när den värsta hetsen har lagt sig. Så fort jag har jobbat klart och hängt all tvätt osv lägger jag mig i soffan eller i hängfåtöljen med en ljudbok i öronen och somnar som en stock. Det är tur att det inte blir förhör efteråt, för jag har stora luckor i händelseförloppet.

Just nu lyssnar jag på Michael Palins dagböcker, som jag har läst "på riktigt" innan, men det är så himla skönt att lyssna på när han läser dem. Det började med Jorden runt på 80 dagar, och nu jobbar jag mig genom hela hans liv. Dagböckerna är ohyggligt långa, så det blir många timmars sömn, äsch, jag menar läsning. Jag klarar inte av skönlitterära ljudböcker, jag tappar hela tiden tråden (eller somnar) men non-fiction funkar utmärkt. Även i sovande tillstånd registreras förmodligen en del av informationen någonstans i hjärnan ändå.  Subliminal läsning! Om jag grips av en plötslig lust att resa jorden runt eller från pol till pol vet jag vad det beror på.

Suget efter att börja skriva igen stregras sakta men säkert, men jag håller igen. Det kommer att dröja länge innan jag kan göra skrivandet till en prioritet igen. Vårens kris gjorde det så tydligt att jag måste genomföra en del rejäla förändringar i mitt liv, och jag får inte låta allt återgå till det normala innan några konkreta och påtagliga förändringar har ägt rum. Hur jag ska kunna ändra på något, det vet jag inte. Men jag misstänker att det börjar med jobbet. Mer jobb, fler timmar om dagen, mer effektiva processer kring redigering osv, för att dra ner på tiden för varje översättning och förbättra timpenningen. Och framför allt att jobbet måste vara högprioriterat, endast överskuggat av familjen.

Men de smyger sig på, idéerna och karaktärerna, scenerna och vändningarna. Ligger på lur som små historie-mucklor i marginalen hela tiden. 

Tids nog blir det väl en bok till. 

Men den här veckan får jag nöja mig med att lyssna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar