söndag 3 juni 2018

Gott om tid att bryta ihop men tyvärr inte tillräckligt med tid att komma igen

Jag överlevde övningskörningen och de följande två bilturerna också, trots att bileländet visade sig vara automatväxlad och inte ens hade någon riktig nyckel. Tack ock lov hade den i alla fall fungerande A/C, så vi behövde inte smälta när vi körde ut i skogen för att hämta minstingen i helgen. Och jag körde inte på något av de två rådjurskid som jag såg, och inte förväntar jag mig någon medalj för det inte, jag ville bara framhäva min förträfflighet som bilförare, även utan kopplingspedal.

Nu är det bara de sista dagarnas korr och fix kvar på jättejobbet innan deadline, och jag har egentligen inte tid att blogga, men det är viktigt för min hjärna och mitt personliga välbefinnande, så jag tar mig tid.

Om inte annat så för att hinna hitta vad det nu är på mitt skrivbord som surrar till med ojämna mellanrum! Det håller på att driva mig från vettet, ärligt talat, och jag har ingen aning om vad det kan vara. Allt är laddat och avstängt eller försatt i viloläge eller motsvarande, och det finns inga aviseringar på mobilen. Fantomaviseringar, kanske. Så här kunde din mobil ha låtit om du hade haft ett liv, kanske Samsung försöker pika mig. Dålig stil, i så fall. Jag försöker faktiskt jobba här.

Humöret är ojämnt men hyfsat och jag börjar känna av nerverna inför det kommande kanotlägret, trots att det ju inte är förrän i nästa vecka! Hur länge som helst ju. Ingen anledning att stressa. Jag kommer att hinna allt jag behöver fixa innan dess, utan vidare.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar