onsdag 30 maj 2018

Eller så har jag smält, pga varmaste maj i mannaminne!

Pulsar genom det sega sirapsträsk som är redigering och korrläsning. Inte lika tillfredsställande som själva grovöversättningen, eftersom man inte får ett word count i slutet av dagen som kvitto på vad man har åstadkommit, men icke desto mindre nödvändigt. Bara en vecka kvar till deadline nu, men det ska nog gå. Så mycket övertid som jag har lagt ner.

Läs: Så himla trött som jag är.

Mina böcker är tillbaka från de döda på Zon, så det var ju en lättnad. Velar fram och tillbaka om det skulle vara lönt att köra lite små-promos för att försöka ta mig upp från telefonnummer-rankingen där de nu befinner sig. Kommer nog fram till att Nej, det är det inte.

Bara blunda och vänd dem ryggen. 

Det är svårt, men nödvändigt. I år är inte böckerna längre någon prioritet alls. Prio 1: man och barn. Prio 2: jobb. 

Och sedan: slut på prio-ork.

Det var ju det där med alla snurrande tallrikar. Tydligen kan jag inte ha för många, p g a överhängande risk för krossat porslin. Om man bortser från att livet känns aningen torftigt så funkar det här. Med tillräckligt mycket quality time med familjen och många långa timmar med jobbet hinner/orkar jag inte heller sakna skrivlivet.

Nästan inte alls.

Något annat jag inte saknar: bilen. Ety den gick inte genom besiktningen och vi har bestämt oss för att den ska skrotas. Istället har jag joinat Sunfleet, som har en bil stående en bit bort här på andra sidan gatan. Så lite som vi egentligen använder vår bil borde det fungera alldeles utmärkt, men jag är ändå lite panikslagen, som alltid när något är nytt och annorlunda. Senare idag ska jag ut och övningsköra en sväng för första gången. 

Så om det här blir bloggens sista inlägg vet ni varför ...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar