söndag 29 april 2018

Vårkänslor, fast kanske inte det man brukar mena med det begreppet

Våren kom, och med den solen och minstingens Pokemon Go-sug, och vi går på långa Pokenader varje dag. Frisk luft och solsken, precis vad jag behöver för att hålla mig på benen. Och minstingen blir distraherad från de ständiga sjukstugelekarna här hemma där det ena gosedjuret efter det andra hastigt insjuknar och måste in på intensiven. Han är i alla fall kreativ när det gäller gosingarnas behandlingsmetoder: häromdagen radades hela gänget upp i soffan och tvingades se på Hook, och si, det funkade. Alla utom fladdermusen blev genast återställda oavsett diagnos. Fladdermusens feber höll envist i sig, ända tills hen fick en glass. 

Själv distraherar jag mig från min nya tråkiga vuxentillvaro med att Hemnetknarka inför varje Lottodragning och (lite mer realistiskt) ställa mig i varenda bostadskö jag kan hitta. Jag vet inte vart jag vill ta vägen, jag vet bara att jag inte kan stanna här. Helst hade jag velat börja packa direkt, men inser att det inte kommer att hända i år. Maken är inte i något skick att ens fatta några stora beslut, än mindre orka genomföra en ansträngande flytt.

Och jag, vad är jag i för skick? Kanske bäst att inte titta efter för noga. Den kapabla fasaden bär tydliga spår av maskirovka. Men ett tag borde det gå att köra vidare på fejk och improvisation. Låtsas att jag vet vad jag håller på med. Det är trots allt hur det ser ut på ytan som räknas. *drar på mig lång, lockig peruk och tvinnar mustaschen käckt uppåt* Det går ju bra det här! Bara hör folkets jubel ...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar