tisdag 3 april 2018

All work, no play - från och med nu!

Påsken är överstökad och i morse var det dags att bli väckt av väckarklockan igen. Fast nu har jag ju en minsting med sömnstörningar, så jag blev väckt långt tidigare och hann jobba en dryg timme innan alarmet gick igång klockan 7. Lika bra det, för nu är det hets-mot-deadline-vecka och bara jobb, jobb, jobb som gäller.

Jag får hela tiden påminna mig om att det är det här som är vuxenlivet, och att det inte är något att gnälla över. Men lyssnar jag? Näh.

Min inre skitunge bara vill ha och vill ha (eller vill slippa och slippa) och verkar fortfarande, efter alla dessa år, inte kunna inse att hon inte får. Därför försöker jag nu med en späkande vårkur. Nej, min inre skitunge ska inte få en omgång med påskriset, men hon ska få lära sig att veta hut, och att man måste jobba först om man ska få någon belöning.

Hur man lär en inre skitunge det här vet jag inte. Tidigare försök har slutat illa, och det finns inget som tyder på att det skulle gå annorlunda den här gången. Men skam den som lär sig av sina misstag, eller hur det nu var ...

Jag tänker mig att det bara handlar om att säga nej, att vara bestämd, och inte ge vika. Jobba hela dagarna, städa och vårda man och barn på kvällar och helger och inte slösa bort en massa tid, ork och pengar på att skriva dåliga böcker som inte gör någon människa glad. 

Jag har garderober som behöver städas ur, skulder som behöver betalas av och kilon som behöver gås ner. Inga av de här viktiga sakerna blir gjorda om man hela tiden håller till inne i någon fantasivärld med sina hittepå-gubbar, som ett Sim-spel med halvtaskig grafik, eller ett bara delvis inrett dockskåp. Man kan inte lägga all sin energi på något som inte ger någon som helst utdelning, bara ställer till med problem och stress, när man har vuxenmåsten som måste prioriteras.

Nu får jag betala för att jag inte gillade ärtor som barn (kryptisk referens, jag vet, men det är ändå bara jag som läser det här och jag vet vad jag menar).


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar