söndag 25 februari 2018

Mitt liv som träl

Det finns tydligen inga fler böcker som behöver översättas till äran och hjältarnas språk, och jag har tvingats se mig om efter andra inkomstkällor.

Istället för litterära storverk som baconkokböcker och hårdrocksbiografier blir det därför manualer för luftkonditioneringstermostater, autosvar från resebyråer och utdrag ur domböcker från artonhundrakallt.

Suck. Tacka vet jag skönlitteratur. Där slänger man sig i alla fall inte med begrepp som vagabonderande jordströmmar om det inte är absolut nödvändigt.

Mardrömmen är att det aldrig mer kommer något mer manus från ovan, utan att det här är min framtid. Spela Meddelande-pingis dagarna i ända med någon i Indien som tycker att det är helt rimligt att först jobba i tio timmar för 16 dollar och sedan tvingas göra ytterligare arbetsuppgifter i tre timmar innan man kan få ut betalningen för det jobbet man gjorde igår.

Jag har blivit en så kallad Digital Serf. En online-träl som jobbar för peanuts åt hänsynslösa uppdragsgivare som inte bryr sig ett skit om jag hinner äta eller gå på toa mellan varven. Hela helgen har jag jobbat sönder mig för några ynka hundralappar och jag börjar på fullt allvar överväga om det inte vore bättre att sälja en njure. Lite fumlig svartabörskirurgi skulle nog vara mindre skadligt för hälsan än att jobba som frilansande översättare på nätet.

Förmodligen går det att lägga upp en annons på samma sajt där jag just nu säljer min själ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar