måndag 5 februari 2018

Osynliga tanten med magsår


Vissa dagar finns man bara inte.  I alla fall känns det så. Mail och mess man skickar förblir obesvarade. Brev man skickar kommer inte fram. Automatiska dörrar öppnar sig inte. Bussen kommer inte trots att man kom i tid till busshållplatsen. 

Det borde vara skönt. Osynlighet är ju något jag har strävat efter i hela mitt liv. 

Själva osynligheten är inget problem. Men dess konsekvenser. 

Om man inte får svar på sina mail måste man  nämligen förr eller senare ringa. I telefonen!!!

Om de inte har svarat innan dagen är slut måste jag ringa i morgon, tänkte jag i onsdags.  Och i torsdags tänkte jag att de får veckan på sig,  så ringer jag på måndag morgon.  Och i morse tänkte jag att de kanske var borta förra veckan och då var det nog bäst att ge dem en chans att jobba sig genom inkorgen. Men nu börjar jag få slut på ursäkter. Snart måste jag lyfta luren. Slå numret. Tänka ut vad jag ska säga. 

När som helst nu. 

Ingen brådska. 

Jag har bara haft ont i magen sedan i onsdags.  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar