söndag 28 januari 2018

Stealth publishing är det nya svarta

Jag hade bestämt mig för att lägga ner allt som hade med skrivandet att göra, utom själva skrivandet. Det var planen. Lösningen på problemet som är icke-elastisk tid och allmän otillräcklighet osv.

Men om man bara skriver och skriver kommer man till sist till en punkt. När historien är färdig och inte behövs skrivas på mer. Det är förmodligen min favoritpunkt i hela skriveriet. Synd att man inte får uppleva den oftare.

Samtidigt är det en punkt som förpliktigar en smula. Man kan ju inte bara lämna bokskrället på hårddisken att sakta vittra sönder till ettor och nollor igen. Böcker är ju inte böcker om ingen läser dem.

Följdaktligen, bokrelease. Publish or perish!

Men om man nu inte ska hålla på och hetsa med promos etc, ragga recensioner och försöka pusha sin lilla bokdarling i händerna på alla man möter på trottoaren, så blir det inte mycket till release.

Det är inte så mycket spektakel som stealth.

Som en ninja glider jag ljudlöst in i den virtuella e-bokhandeln och smyger upp min bok på en hylla innan jag försvinner tillbaka ut i mörkret igen utan att någon överhuvudtaget märkte att jag var där.

Å ena sidan, ack så skönt att slippa all stress. Slippa sitta och glo på försäljningskurvan och förtvivla över uteblivna kioskvält. Slippa nojjan över recensioner som eventuellt kan innehålla något tvetydigt som kan uppfattas som kritik.

Å andra sidan ...

Ja, allt det andra då. Tystnaden som uppstår när tusentals läsare inte stormar till bokhyllan och slåss om varsitt ex av ens epos. Den kan lätt upplevas som öronbedövande. Tomheten när man har gjort något enormt, skrivit en hel jädra bok, och inte får någon som helst feedback. Skrev man då överhuvudtaget någon bok? Hände det, överhuvudtaget?

Alltså, jag är ju en sådan människa som är omöjlig att tillfredsställa i det här läget. För om någon läser och kommenterar en av mina böcker får jag panikångest och vill bara dö. Men när ingen läser blir jag inte heller jätteglad, ärligt talat.

Suck.

Den enda trösten är att den här bokreleasen var överstökad på mindre än en kvart och nu kan jag återgå till jobbet igen. Tänk så mycket tid jag kommer att spara på den här nya metoden. Tänk så många böcker jag kommer hinna skriva!

Som ingen sedan kommer att läsa, förstås ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar