söndag 21 januari 2018

Dags att gå vidare. Men åt vilket håll?

Jag vet inte. 

Det är temat för veckan, tror jag. Vilse, förvirrad, trött och håglös.

Januari i ett nötskal.

Jag behöver ta mig i kragen och jobba på, kämpa för att åstadkomma en förändring i det här livet som jag inte står ut med längre, men det är svårt när man inte vet åt vilket håll man ska dra. Om det inte står varken PUSH eller PULL på dörren kan det vara helt omöjligt att ta sig genom den.

I alla fall om man är klumpig som jag.

Jag knäar under sömnlöshet och hopplöshet och längtar efter något ospecificerat som förmodligen aldrig kommer. En bra dag. En lottvinst. Ett kärleksbrev. En bokidé som håller längre än det tar mig att skriva ut synopsis.

Saker som jag aldrig kommer att få uppleva för 500 poäng, Alex.

En hel lång vårtermin ligger framför mig och jag känner en massiv opepp. Villintevillintevillinte, som en trotsig femåring. Det är för svårt och kommer ändå inte bli bra. Mottot som jag har levt hela mitt liv efter, när jag tänker efter.

Skärpning, kärring. 

Gör något. Skriv något. Bli något.

Men snälla sluta skriva samma jävla blogginlägg vecka efter vecka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar