söndag 12 november 2017

Mycket vill ha mer

Och kan man tänka sig, efter en bra dag kommer en bra vecka och jag sover om nätterna och jobbar bra om dagarna och visst har jag mina mörka stunder men de får inte övertaget på samma sätt som när jag inte har sovit och stressar febrilt.

Det är veckor som den här då jag förstår hur andra människor fixar så mycket som inte jag kan. Hur de hinner, orkar, tyar när jag bara kvider och ger upp. Jo, för att andra människor nog har sådana här veckor hela tiden, kanske rent av fler sådana här veckor än andra. Kanske finns det rentav någon människa där ute som bara har sådana här veckor? Det låter osannolikt, men om det är något jag har lärt mig här i livet är det att det osannolika är sant mer ofta än man tror. Fråga Tage, så får ni höra.

Det är kallt och regnigt och blåsigt så där som jag hatar, men jag ska ändå bara vara inne och jobba, och oj vad jag jobbar. Knappt någon skrivtid blir det, bara någon liten snutt här och där, men jag hoppas ändå att snart kunna gå i mål med Konrad 2. En vecka till eller två, kanske, om han trilskas. Tänk att jag trodde att jag skulle vara klar med både tvåan och trean innan förra julen? Nu blir jag helt gråtfärdig av tacksamhet vid tanken på att tvåan kanske kommer ut innan den här. Jag har ändrat på hemsidan så att det står dec 17 (och dec 18 på trean). Det kanske inte heller är sant, men det är mer sant. Mer sannolikt, i alla fall.

Andra saker skriver jag också, men jag vet inte vad det är eller vad det vill bli än. Jag känner mig väldigt kluven inför alla mina olika böcker just nu, inte alls säker på vilken sorts författare jag vill vara eller kanske snarare skulle kunna bli. Och jag inser förstås att det skulle gå mycket snabbare att bli klar med en bok om jag hade bara en bok att skriva på. Men samtidigt skulle det då bli mycket mer skrivkrampstid, då jag bara satt och stirrade på den blinkande markören och inte fick ur mig ett ord. Nu har jag alltid något som jag vill skriva, som jag behöver skriva, så fort jag öppnar Scrivener.

Jag lyssnade på Joanna Penn och Orna Ross på Youtube, och Joanna pratade om Finishing Energy, att det finns de författare som kämpar med att komma igång, att välja vilken idé de ska ta fasta på och vilken bok de vill skriva. Och så finns det de som har det kämpigt med The Sagging Middle, de som vet hur det börjar och vet hur det slutar men tycker att det är så tråååååkigt att skriva kapitlen där emellan. Och så finns det de som har det svårt med att avsluta. Och där är nog jag för det mesta. Jag har haft ett par projekt som har hakat upp sig i mitten men för det mesta är det avslutningen som jag kämpar med. Det är där mina böcker är som sämst, det tycker de flesta som har lämnat någon recension, och det är ju inte bra. Inledningen till en bok behöver dra in läsaren i boken och vara "hook"-ig och så, men slutet på en bok säljer alla andra böcker. Om läsaren har läst så långt men inte blir sugen på att läsa något mer jag har skrivit, då är det inget bra slut.

Därför laddar jag nu inför slutet. Slutet på två av mina böcker och slutet av året. En och en halv månad kvar av det här ganska kämpiga året, och jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir bra veckor. 

Kanske rentav en bra månad?!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar