söndag 19 november 2017

Jag kan klara av den kommande veckan, jag är inte rädd, jag kan klara av den kommande ...

Jag har dragit igång en intensiv anti-depressionskampanj här hemma, och än så länge verkar det funka. Den går ut på att göra saker som jag gillar (var får jag allt ifrån, undrar ni kanske? ja, det kan man verkligen fråga sig)

Som ett led i kampanjen har jag struntat i att städa och tvätta och tråka mig i helgen och istället suttit och skrivit och pillat på manuset till Konrad 2 och läst det högt för minstingen. Vi har inte hunnit så långt ännu, för bokeländet ser ut att bli dubbelt så långt som ettan, men än så länge gillar han det!!! 

Dessutom har jag inventerat alla mina julkort (pinsamt många var det) och uppdaterat mitt Flickr-album med nya kort och antal, för att kunna göra en Round Robin på Postcrossing-forumet. Eftersom posten har höjt portot för utrikes brev så att ögonen tåras när man tänker på det (nästan dubbla vad det var när jag började med Postcrossing för bara några år sedan!!!) blir det "bara" 20 platser i gruppen, men ändå. Det brukar komma så fina kort, inte bara julkort utan nyårs- och vad det nu kan firas i utriket. De ryska nyårskorten med blåklädda tomtar och de japanska kawaii nyårskorten brukar vara bland de finaste, men det kan komma guldkorn från precis var som helst. 

Den kommande veckan är en riktig mardrömsvecka med aktiviteter utanför lägenheten flera dagar i rad och massor av oförutsägbarheter som kan komma att stjälpa mitt goda humör. Jag har skrivit in precis varenda liten grej i Todoist och satt påminnelser och aviseringar i tid och (förhoppningsvis inte) otid. Den tiden när man kunde hålla saker i huvudet och rabbla telefonnummer och mindes alla sina pin-koder osv, den tiden är sedan länge förbi. Nu får datorn hålla reda på allt. Hittills har den varit bedrövligt dålig på det, om jag inte hela tiden talar om för den vad som måste hållas reda på. Men om jag kom ihåg det hade jag ju inte behövt några påminnelser?!

En sak jag inte lär glömma är att jag ska på Teater-På-Bio i morgon. Det har varit så häftigt de gånger jag varit på det tidigare. Om inte två timmar och trettiofem minuter maffig musikal kan bota den spirande höstdepressionen, ja, då vet inte jag vad som kan hjälpa.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar