söndag 22 oktober 2017

Pip,öh, jag menar ... kan någon skicka osten?

Nej, vuxenlivet har inte briljerat den här veckan heller. Trots att jag verkligen har ansträngt mig för att vara så vuxen jag bara kan (till och med rensat avloppet under badkaret, förmodligen det vuxnigaste jag brukar göra), har inga framsteg gjorts. 

Det är i det här läget jag brukar ge upp.

Krypa ner under en filt med en säck godis och en god bok och tycka synd om mig själv så mycket jag bara kan.

Men trots en total avsaknad av grit har jag beslutat mig för att kämpa vidare. Året ut i alla fall. Det är ju skrämmande lite tid kvar på 2017, så det känns inte övermäktigt att lova att hålla ut tills fyrverkerierna har tystnat. Har inget vänt innan dess återgår jag till mina självdestruktiva gamla vanor.

Men två månader till -- lite drygt -- tänker jag försöka vuxna mig dagarna i ända. Jag har böcker som behöver översättas, papper som behöver arkiveras, utgifter som ska bokföras, krukväxter som ska vattnas och barn som behöver uppfostras. För att inte tala om en sjuhelvetes jävla massa böcker som behöver bli skrivna!

Det är nu, när orken och lusten helt och hållet har lämnat byggnaden, som man ser vem som är en man och vem som bara är en ynklig liten mus.

Suck. Det var inte så här jag trodde att det skulle bli när jag blev vuxen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar