söndag 1 oktober 2017

Dagen efter

Och så var det över. Årets mesta expedition utanför min ordinarie verklighet. Jag är långt bortom trött och har huvudet så fullt av nya intryck och tankar som jag inte ens hunnit börja smälta än att det knakar i kraniet.

Det har varit roligt, sorgligt, skrämmande, spännande och själstänjande på ett sätt som jag nog inte har varit med om förut. Jag har tvingats syna mig själv utifrån lite för mycket och kommit till en hel del insikter som jag nog behöver lite tid för att låta sjunka in.

Och nu är det, som sagt, över. Ett helt år till nästa gång, om det nu blir någon nästa gång. Men jag hoppas det. Jag kan känna hur jag växer så det knakar, kanske inte så mycket midjemåttet (samma cateringmackor och -sallader i vartenda hörn, suck) men hjärnan och själen. Det är inte så lätt att sätta fingret på exakt vad det är jag lär mig av att springa på seminarier och trängas i montrar, men det handlar dels om hur bokbranschen funkar och dels om vem jag vill vara som författare. Hur jag vill vara. Hur jag vill skriva, hur jag vill sälja, vilken sorts relation jag vill ha med mina läsare.

Tyvärr oftast genom att andra författare eller förlag tydligt demonstrerar vad som inte funkar.

Men ingen kan vara bra på allt och det som inte funkar för mig som läsare kanske går hem hos tusen andra, vad vet jag?

Ja, bland annat vet jag att bokförsäljning på nätet till stor del förlitar sig på algoritmer och datorer som försöker klura ut vem som kan vara intresserad av vilken bok. Det kan vara lite obehagligt ibland, om man har googlat  t ex termosar och sedan bombarderas med reklam för campinggrejer i veckor framöver. Det kan kännas som att man blir iakttagen, som om internet spionerar på en och vet precis allt om vem man är och vad man gillar.

Och så dyker det upp något som det här, och genast känns allt mycket bättre. Nice try, Facebook. Men, nej. Not even close.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar