söndag 20 augusti 2017

Nu har det varit sol länge nog, bring on the pannkaka!

Ännu en vecka till handlingarna. En ganska hyfsad sådan, bortsett från underliga mardrömmar som jag inte alls begriper. Därför har jag inte gjort särskilt många knop den här helgen, utan mest försökt vila och komma i ordning inför hösten. Nästa vecka drar det igång med aktiviteter (inte jag, minstingen) och bortakvällar (inte jag, maken) och sedan är det bara några minuter (läs: en månad) tills det ska fyllas år (inte jag, minstingen) och sedan är det bokmässa (jag, jag, jag!!!) och sedan hinner man väl inte mer än hem och packa upp alla bokkassar innan det är jul. 

Tiden går fort när man är gammal, även om man inte har särskilt roligt.

Sommaren kan väl också läggas till handlingarna även om det brukar komma lite finväder nu när skolorna har börjat. Jag kommer ändå inte att märka av det, där jag sitter och jobbar. Även om jag sitter vid ett fönster så har jag en inglasad balkong utanför fönstret och utanför den står byggställningarna kvar ett tag till. Utomhus känns väldigt avlägset.

Jag greps av en stark längtan efter vildmarken häromveckan. Det måste ha varit något jag läste, det brukar det vara. Som tur var hade jag varit med om det förut och jag lyckades sitta på händerna istället för att lägga alla pengar jag (inte) har på vandrarkängor och diverse outdoors-prylar. Det har bara gått en vecka eller så, men impulsen att bege mig ut i skog och mark har redan släppt. Det är snabba vändningar nu. Tack och lov. Där är så mycket myror utomhus och det är kallt och blött och blåsigt och vildsvin är farliga och jag var aldrig någon scout. 

Den stackars minstingen kom inte lika lindrigt undan, tyvärr. Han är numera Strövare inom Friluftsfrämjandet och ska övernatta i vindskydd ute i skogen redan på andra utflykten. Han lär väl vara Davy Crocket innan terminen är slut, om det är någon som minns honom. (Jag är inte ens säker på att jag gör det, när jag tänker efter ...) Stackars barn. Dessutom anmälde jag honom till en gitarrkurs, men på Kulturskolan är tack och lov köerna så långa att han inte riskerar att komma in.

Det ska bli skönt när det börjar mörkna där utanför och jag blir lite deppig och slö och inte får för mig så mycket dumheter hela tiden. Det är så jobbigt när tankarna hela tiden far som en flipperkula från det ena till det andra. Jag behöver vara lite lagom nu, så att jag kan få något vettigt gjort. Att Göra-listan börjar se ut som ett officiellt EU-direktiv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar