söndag 27 augusti 2017

Natti natti

Ännu en vecka har gått och om jag inte visste bättre hade jag trott att jag kommit in i någon slags rutiner. Jag är i fas med jobbet, har gjort en del framsteg med skriveriet, har tvätten och städ-stöket någorlunda under kontroll och har gjort alla måsten på min Att göra-lista. Och klockan är inte ens läggdags riktigt än.

Det måste vara den där solförmörkelsen som jag har hört så mycket om. De brukar ställa till med en massa underligheter, sägs det. Till exempel bör man inte köpa några växter ... 

Även om mina dagar har varit ovanligt produktiva på sistone så har jag fortfarande underliga drömmar som gör att jag sover dåligt och sedan går omkring och gäspar precis hela dagarna. Det är fortfarande inte helt klart vad mitt undermedvetna försöker säga mig. Det brukar annars vara så väldigt rakt på sak, när jag är stressad så drömmer jag att jag håller på att missa tåget, typ. En stor klocka tickar ner i bakgrunden medan jag rusar från rum till rum och försöker klura ut vad jag behöver packa.

Men nu är det inte så givet. De här drömmarna känns mer som att det är en prao i hjärnkontoret som har vällt omkull en hylla med blandade minnen och intryck och fantasier och febrilt försöker skyffla upp allting från golvet innan någon märker vad som har hänt, huller om buller i ett totalt kaos. Kanske är det en hjärntumör.

Kanske är jag bara trött.

Men än är det inte läggdags och eftersom jag inte förrän i allra sista minuten har börjat läsa The Watchmaker of Filigree Street måste jag hetsa mig genom den innan den ska vidare till nästa person på bibliotekets reservationslista. Jag har läst ungefär 1/3 än så länge och har ingen som helst aning om vad jag tycker om den. Om det inte hade varit för det snygga omslaget skulle jag ha släppt den för länge sedan. Om det inte var för det snygga omslaget skulle jag överhuvudtaget aldrig ha börjat läsa den. När det gäller böcker är jag hemskt ytlig, tydligen. Så om ni ursäktar mig så drar vi oss tillbaka tidigt i afton, klockmakaren och jag. Vi behöver ta oss genom rätt många kapitel innan det nattliga kaoset återupptas.

Suck!

Typiskt praoelever ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar