söndag 23 juli 2017

A room without a view

Nu när förstfödingen har flyttat hemifrån har jag fått ett riktigt arbetsrum och nu i helgen var det äntligen färdigmålat och inflyttningsklart. Det kommer nog att ta lite tid (läs: några år) innan jag har fått ordning och hittat ett system som funkar men oj vilken lyx det är att ha ett helt rum till sig själv och sina prylar. Jag som trodde att jag inte skulle få eget rum förrän på långvården! 

Det känns underligt och ovant att ha så mycket plats och jag har till och med ställt upp alla böcker som jag har översatt istället för att gömma undan dem i lådor som jag har gjort innan. Det är nog inte dumt att försöka vara lite stolt över vad jag har gjort istället för att skämmas över att det "bara" är romance, eller nästan bara i alla fall. Två hela hyllplan fyllde jag och det i en 80-cm-Billy så jag har alltså översatt mer än en och en halv meter böcker! Och då har jag ändå inte fått referens-ex av allt jag gjort.

På ett hyllplan lite längre ner i bokhyllan har jag ställt mina egna böcker. Det är inte riktigt en och en halv meter än så länge, kan man lugnt säga. Nu har jag inte beställt ref-ex av alla mina pocket men även om jag gjorde det skulle det nog inte bli mycket mer än en decimeter, trots att jag har flera olika utgåvor av Konrad. Det blir till att ligga i med skrivet och dra ner på gnället. Det hade varit kul att ha en hel hylla med mina egna böcker, en vacker dag.

En vacker dag är det tydligen inte idag, för det öser ner utanför. Om det inte hade varit för att det skvalar i stuprören hade jag inte märkt det eftersom vi är helt och hållet inplastade och inkapslade i byggnadsställningar precis hela sommaren. Oavsett vad det blir för väder så ser jag bara plast och blått nät som ska förhindra att förbipasserande får en skiftnyckel i pallet, förmodar jag. Och för att vi inte ska få in en massa fnas från fasadrenoveringen har de tejpat igen våra fönster! Det är en himla tur att det inte är särskilt varmt i år för då hade vi ångkokats. Vi har laddat med extra fläktar osv men än så länge sköter SMHI temperaturregleringen med den äran.

Det mest somriga i lägenheten just nu är hängstolen som jag har hängt upp där förstfödingen hade sin sandsäck. Den är randig och färgglad och mjuk och skön och tillräckligt stor för att jag ska få plats med hela mig och en bok eller sju. Det hade kunnat vara den perfekta läsplatsen, om det inte vore för att jag förmodligen kommer att stilla vaggas till sömn innan jag hinner läsa ut sidan. En annan fördel är att den har så höga sidor att jag inte kan se mitt igenbommade fönster. Jag lyckas inte helt lura i mig själv att jag ligger i en solig trädgård och gungar, men jag slipper i alla fall se var jag egentligen befinner mig.

Tvåa på somrigt-topplistan är min nya väggfärg som helt otippat blev typ limegrön. Förmodligen fick jag en liten stroke när jag stod och plockade bland färgproverna för det här är så fruktansvärt olikt mig men än så länge känns det piggt och fräscht och väldigt ljust och inte alls som att jag kommer att vilja dåsa till över tangentbordet, ens i februarimörkret.

Inte ens om de förbenade byggnadsställningarna står kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar