söndag 30 april 2017

Vimmerby - igen

Tillbaka i verkligheten efter en lång helg på Näs. Vad konstigt det känns när man har längtat så länge och så är det över på bara ett par ögonblick.  Nu är huvudet fullt av tankar om alla givande samtal, människorna jag har mött och allt jag har sett. Tankar om mina böcker och allt jag vill göra med dem, allt jag vill vara. Allt jag vill bli. 

Den här gången blev det även en utflykt till ett par ställen utanför metropolen Vimmerby. Det här var sjätte gången jag var på Näs och varje gång har jag suttit på bussen dit och hem med näsan mot rutan och hungrat efter landskapet som susat förbi utanför. Idag fick jag äntligen stanna till och kliva ur och promenera längs gärdsgårdarna. Höra fågelsång och känna solen mot huden. 

Jag blir nog tvungen att skriva något som säljer så att jag kan köpa ett litet hus vid en sjö i en skog någonstans. Ett litet falurött hus med vita knutar. Det här burhönelivet måste få ett slut. Nu vill jag ha ett hem!


söndag 23 april 2017

Peppen! Där var den ju!

Och så var det plötsligt mindre än en vecka tills Vimmerby 2017! Peppen är total och överskuggar allt som är opeppigt i livet just nu. Fast när jag känner efter är det inte så mycket opepp, ärligt talat. Jag har hittat Den Rätta Tapeten till den lilla hallväggsnutten och den är på väg hem till mig as we speak. 
Den Rätta Tapeten

Som om inte det var nog med goda nyheter så har jag lyckats få ihop de två redan skrivna bitarna av Konrad 2 som fram tills nu har verkat åtskilda av ett avgrundsgap till ett sammanhängande textflöde. Nu har jag bara ett par, tre kapitel kvar att skriva på slutet och sedan är jag KLAR (med första utkastet! Icke att förväxla med en färdig bok!!!). 

Lägenheten är fortfarande semi-kaotisk men det går att leva här och jag lyckas för det mesta att känna mig glad över de lyckade lösningarna och ha överseende med det som ännu inte har hunnits med. Nästa helg är jag ju borta, men det kommer en välbehövlig helgdag på måndagen efter som jag tänker göra mesta möjliga av. 

Det enda jag skulle vilja ändra på just nu är att jag lägger alldeles för lite tid på läsning. Jag har hämtat Lainy Taylors nya bok på bibblan men inte hunnit öppna den ännu! Dels för att det har varit mycket nu och dels för att jag är lite rädd att jag inte ska älska den lika mycket som Daughter of Smoke and Bone. Och så har jag förstås kollat alldeles för mycket på tv på sistone, jag vet inte varför men efter Thirteen Reasons Why bara fortsatte jag att kolla och när jag hade sett första avsnittet av This is us var jag bara tvungen att titta på hela säsongen. Gaaah! Så himla bra från början till slut, och gripande och sorgligt och roligt så där som jag gillar och så himla skickligt ihopflätat med en miljon olika trådar och intressanta karaktärer så att författaren inom mig blir marsiangrön av avund, men nu har jag äntligen sett alla avsnitt, torkat tårarna och kan gå vidare med livet. Och med 'livet' menar jag förstås 'läsningen'. Bokhyllan, here I come!

söndag 16 april 2017

Desperately seeking den rätta tapeten

Livet går vidare och stöket och ommöbleringen i evighet, amen, typ. Det görs framsteg men allt tar så mycket mer tid än jag hade räknat med och slutet är ännu inte i sikte. Framför allt är det tapeten till den lilla snutten vägg som vi behöver något kul på i hallen som lyckas undgå upptäckt. Det är en udda liten vägg-stump på 215x150 cm som behöver något rejält annorlunda och hur vi än googlar eller springer i färghandlar och bläddrar i överdrivet stora böcker så hittar vi den inte. 

Det är ett akut fall av "Jag har ingen aning om hur den ska se ut men jag kommer att veta att det är den rätta när jag får syn på den!" med inte helt obetydliga inslag av "gillar du den där, nej fy, men den här gillar jag, jaså, den hatar du, suck, vi letar väl vidare då" och sådana är ju som bekant helt hopplöst att googla efter. Nåja, jakten fortsätter. Det finns nog några burmesiska och kanske någon enstaka paraguayansk tapetsajt som jag inte har kollat än. Finns det färgaffärer på Mars och hur snart kan man räkna med att shoppingresorna dit kommer igång?

Idag har jag i alla fall lyckats lösa mysteriet med de nya glashyllorna i den gamla billy-bokhyllan (spoiler alert: tändstickor!) och fått alla böcker, spel och filmer på plats på de vanliga hyllorna bredvid. Ett obetydligt steg för mänskligheten men jag är rätt glad för det (framför allt tändstickorna!). Jag har hittat så många gamla favoriter som jag blir sugen på att läsa om när jag har gått igenom alla böcker och det är verkligen gamla favoriter vi talar om. En sak som jag har uppmärksammats på under Den Stora Bokflytten är hur lite böcker jag har köpt de senaste åren. Eller, jag har ju köpt hundratals, men de ligger allihop i en app på min platta och står inte och samlar damm i vardagsrummet. Säga vad man vill om e-böcker, men när det är dags att flytta, då bär jag gärna den kartongen!

Lösningen på Billy-mysteriet!


söndag 9 april 2017

Verkligheten, om du ska vara på det viset tittar jag hellre på tv

Det självförvållande kaoset råder fortfarande men det syns tydliga förbättringar redan, här och var, och ärligt talat är det rätt skönt att ha något konkret att koncentrera sig på när världen går under utanför ytterdörren. Jag lägger fokus på rent praktiska saker som att hänga upp tv:n på väggen och vända ett skrivbord, få den gamla, skruttiga skrivaren att fungera i det nya och uppdaterade nätverket och plocka ner en lampa som hamnat fel i ommöbleringen efter bara sjutton bulor i skallen. Lastbilar på gågator och bröder som inte svarar i telefon tänker jag på så lite som möjligt.

På det stora hela känner jag att det har varit alldeles för mycket av vad vissa kallar för adulting på sistone och jag har insett att jag innerligt hatar att vara vuxen. Allting är mitt ansvar, allting är mitt fel, det är alltid jag som måste göra alla tråkiga saker och alla äckliga, smärtsamma eller pinsamma saker. Att vara vuxen är gravt överskattat. Att inte ha några föräldrar eller andra riktiga vuxna att vända sig till för att få hjälp eller råd, att inte kunna få slippa något jobbigt/svårt/otrevligt för att man faktiskt är för liten, för svag, för omogen, är det något att sträva efter? Det är så många vuxensaker som jag inte kan: backa med släp, dricka kaffe, tygla mina känslor, tjäna tillräckligt med pengar, uppfostra barn, inreda ett hem, upprätthålla kontakter med släkt och vänner. Om det hade funnits ett examensprov i slutet av tonåren skulle jag ha kuggat det gång på gång och tvingats gå om, år efter år i all evinnerlighet. Det är väl det definitiva beviset för avsaknaden av en högre makt: att en sådan som jag får lov att vara vuxen.

Men sedan kollar jag på 13 resons why och tackar min lyckliga stjärna för att jag i alla fall slipper vara tonåring.


söndag 2 april 2017

Åtta platta paket som förändrade livet

Det här med lysande idéer som visar sig vara mer besvär än nytta, det verkar vara min grej. Nu gäller det dock inte någon ny bokidé, nej, jag har inte ens varit i närheten av datorn på hela helgen. Den har jag istället tillbringat i verkligheten där jag i mitt anletes svett har monterat IKEA-möbler och kånkat prylar, böcker och möbler från rum till rum tills armarna tänjdes ut och knogarna släpade i golvet. Jag har brutit precis varenda nagel och är både gul och blå och omplåstrad över hela kroppen.

Det räcker liksom inte med vårstädning när man har försummat sina husmoderliga plikter år ut och år in. Då ska det något större till. Och så råkade jag säga något om att vi kanske borde måla om i vardagsrummet under semestern och maken råkade säga något om att jag fick fria händer om han bara slapp bry sig (något som han snabbt tog tillbaka när jag kom med inköpslistorna, men den diskussionen spar vi till skilsmässodomstolen) och plötsligt blev jag så pepp på att göra om att innan jag visste ordet av hade vi flyttat matplatsen från vardagsrummet till hallen och datorhörnan från hallen till vardagsrummet och bokhyllorna från sovrummet till vardagsrummet och böckerna från hallen till bokhyllorna i vardagsrummet och alla prylar från bokhyllorna i sovrummet till sängen, skrivbordet, skåpen, golvet, och överallt där det fanns lite plats över ... 

Ja, det blev rörigt, det blev det, och det är det fortfarande även om man börjar kunna ana att det kanske kan komma att bli rätt så lyckat när vi bara har hittat en plats åt allt. Just nu råder undantagstillstånd och totalt kaos och vi har fått nöja oss med att gräva fram sängen och mitt skrivbord ur allt som plockats ur skåp och hyllor som flyttats till nya rum så att vi har någonstans att sova och jag kan komma åt att jobba under veckan som kommer. 

Utanför har det vårats för fullt men jag har suttit inomhus på golvet bland sönderrivna IKEA-kartonger och framskrämda dammråttor och svurit över monteringsanvisningar och min värkande rygg. Förhoppningsvis har svullnaderna i fingrarna gått ner så att det går att skriva i morgon. Lite sömn gör säkert susen. 

Men jag lär drömma om de här rackarna ...