söndag 19 mars 2017

Ja, det kanske ösregnar där ute, men inom mig skiner vårsolen. Eller också håller jag på att bli sjuk.

Det där med att skriva en liten stund varje dag är ju en lysande idé. I synnerhet om man inte kollar på mängden ord och stirrar sig blind mot målet utan bara skriver, ett kapitel i taget. Så fort jag inte är helt säker på hur jag ska gå vidare växlar jag till en ny bok. Eftersom jag har flera olika böcker i produktion just nu har jag alltid något att jobba med. Skrivkramp är för losers med självdiciplin och fokus som kan koncentrera sig på ett projekt i taget. Ha! 

Nackdelen med de många böckerna är att det känns lite som att jag aldrig kommer att bli klar med någon av dem, men eftersom jag har avskaffat deadlines är det inte längre något problem. Himmel och pannkaka vad skönt det är att ha kommit igång med skrivandet igen. Vintern har varit alltför lång!

Och så är det ju det här med den rastlösa idésprutan långt in i hjärnan som hela tiden vill börja på nya projekt. Det är ju enormt tacksamt att ha en sådan, missförstå mig rätt, men ack vad olycklig jag blir av att hela tiden vilja en massa som jag helt enkelt inte kan. Frustration, det är min arvedel, ärligt talat.

Trots att jag vet att jag inte kan, trots att jag förstår det orimliga i att försöka lära mig en ny färdighet from scratch (det tar kanske inte 10 000 timmar men det är inte heller gjort i en handvändning) bara för att kunna förverkliga ett litet sidoprojekt så kan jag inte sluta vilja. Jag försöker lirka med dumhjärnan, försöker hitta en kompromiss så att vi båda två kan bli nöjda, men till sist slutar det alltid med att jag sitter och kollar på Youtube-tutorials för absolute beginners.

Det är så uppenbart vem det är som inte bestämmer här i kroppen.

Men solen skiner och jag har bytt till nya vårjackan så idag tänker jag inte deppa över det. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar