söndag 12 mars 2017

Det där med att tycka att pengar är en världslig sak ... Jag jobbar på det.

Våren är här, men är det något att glädjas över, ärligt talat? Nä, menar väl det. Ännu ett år äldre har jag tydligen blivit för gammal för att orka bli ledsen över att åren går och nöjer mig med en liten uppgiven suck. 

*suck*

Och sedan går livet vidare. Jag befinner mig i skuggan av en deadline, komma-i-kapp-dagarna som alltid infinner sig när jag har skickat in en översättning, och njuter av lugnet eller vad man nu ska kalla det. Tystnaden som fyller lägenheten när alla sitter framför varsin skärm och ingen interagerar med någon annan i familjen. Lugn är kanske inte riktigt ordet jag är ute efter. 

Jag gör ett nytt försök med att få in skrivandet i vardagen nu när jag börjar om på ny kula, testar att kartlägga precis varenda minut jag jobbar för att se om det inte går att klämma in ett skrivpass om dagen. Jag tror att det kan vara vägen till framgång, att inte stirra sig blind på målet, den färdiga boken, och ständigt stirra på word-count-mätaren som sakta, sakta fylls med grönt utan bara harva på, ett kapitel om dagen. Förr eller senare blir det en bok. 

Jag har läst den här tråden på Kboards och kollat på den här snubbens Youtube-klipp med stor behållning och hoppas att deras produktivitet ska färga av sig lite på  mig. Framför allt det Nicholas Erik skriver om att utmaningar och storvulna mål nästan bara leder till misslyckanden och ångest känner jag verkligen igen mig i. 

Nu har jag inga deadlines för det privata skrivandet längre. Jag skriver när jag kan och ska försöka kunna en liten stund varje dag. Tjugo minuter räcker långt. Går det inte så går det inte och då tänker jag inte dra på tagelskjortan för det. Det blev kanske bara två nya kapitel den här veckan men att jag överhuvudtaget har hunnit skriva veckan innan deadline är ju ärligt talat något som borde uppmärksammats i rikstäckande media. Då kan jag ju inte gå omkring och deppa för att jag inte skrev de andra dagarna. 

För övrigt har jag börjat Hemnet-knarka igen. Jag är ute efter ett hus med vackra omgivningar och gott om plats för hela familjen för inte mycket mer än köpgränsen på mitt kreditkort. Än så länge har jag inte hittat något men skam den som ger sig.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar