söndag 19 februari 2017

Dags att skaffa ny hobby?

På grund av noll skrivtid den här veckan står jag kvar och stampar på ruta 1. Aaaaargh! Det känns så himla tröstlöst att vara så långt från att bli klar med något. Det gillar jag inte alls. Och genast sticker hjärnan iväg åt alla möjliga håll och börjar med sitt tennisbollspottande igen. Men skriv en sådan här bok då? Eller en sådan här? Eller kanske en sådan här! Kom igen nu, du vet ju att du vill!

#¤%& som kapten Haddock kanske skulle ha sagt om han haft mitt tangentbord.

På andra plan än skrivandet är det inte heller något vidare. Jobbet går väl rätt så bra, för en gångs skull. Men jaget däremot. Varandet. Usch vad jag skulle velat slippa henne ett tag. Slippa alla tankar och känslor som bara kommer i vägen och förstör allting. Så mycket enklare det hade varit om jag inte hade känt någonting. Inte velat eller längtat. Inte förväntat mig något. Om jag bara hade låtit allt som sades och gjordes rinna av mig, vatten-på-gås-style och bara ångat vidare genom vardagen utan att blinka.

Om jag hade kunnat starta varje morgon i Felsäkert läge med enbart livsuppehållande funktioner igång. Då kanske jag hade kunnat ta mig genom nästa vecka. Lovveckor är alltid tuffa, cirklar blir rubbade och jag får svårt att ta mig tid och plats när alla andra ska få som de vill. Och när jag redan mår så dårligt innan sportlovet ens har börjat ... Det bådar inte gått för framtiden.

Men det är en vecka. Vad är det i det stora hela? Blott intet, typ. Sju futtiga små dagar.

Det är bara att växla in några vuxenpoäng mot lite jävlar-anamma och bita ihop. Hålla mig till planeringen och inte lyfta blicken från tangentbordet. Bara utföra jobb- och mamma-plikter. Strunta i allt annat.

Och glöm de där jävla böckerna. De gör mig ju ändå bara ledsen och stressad. Det är ju inte så det ska vara. Det är ju inte därför jag skriver, tvärt om. Så dra åt fanden, musajävel. Och kom inte tillbaks förrän du har med dig en komplett synopsis till bok 2.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar