söndag 5 februari 2017

Alla dessa böcker som bara finns i min fantasi, när ska jag komma mig för att skriva dem?


Fortfarande tjurigt och gnälligt, så att jag knappt orkar lyssna på mina egna tankar. Små, korta glimtar av inspiration skymtar förbi i ögonvrån men jag hinner inte göra något åt (med) dem för nu är jag allvarligt efter med mitt dayjob. 

Jag har läst en del smarta saker på sista tiden, om mål och hur de nästan enbart leder till stress och besvikelser och det känns som en viktig insikt efter förra årets storslagna mål som allihop misslyckades. På något sätt känns det ändå fel att jag inte kunde glädjas över alla böcker jag skrev och gav ut förra året utan bara var besviken över de jag inte hann med. Så nu blir det inga fler mål. Stress och besvikelser har jag tillräckligt av, det behöver jag inte generera ytterligare.

Istället för mål är det vanor som är grejen. Vanor som man lägger sig till med, tills det i slutänden är lika naturligt att skriva ett kapitel varje dag som att borsta tänderna. Typ. Jag köper inte helt och hållet jämförelsen, eftersom jag tycker att det är lite skillnad på hur mycket jag behöver engagera mig i tandborstningen och i skrivandet. Både vad gäller tid och fokus och allt möjligt. Jag har ju knappt ro i kroppen att stå still och borsta tänderna utan använder den tiden till att springa runt och göra en massa saker som jag annars skulle ha glömt igen innan sista spottet. (Typisk mamma-grej, tror jag.)

Men jag vet ju hur ovärderligt det är att skriva ofta, att inte behöva lägga en massa tid på att försöka hitta tillbaka in i historien utan bara fortsätta där man släppte tråden sist. Jag vet ju att jag kan hinna ett kapitel på ca 20 minuter. Varför skriver jag då inte ett kapitel om dagen? De där tjugo minuterna kan jag väl ta igen på något annat? 

Om inte annat kan jag väl sluta borsta tänderna ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar