söndag 11 december 2016

Äntligen ...



Äntligen, äntligen, äntligen så vänder det. Det är alltid lika skönt, när man efter en lång, lång uppförsbacke med snubbel över motgång efter motgång känner hur man passerar något slags mentalt backkrön och sedan bara susar utför i en rasande fart. 

Oiiiiiii!!!!

Först lyckas jag reda ut fnurran på Elib-tråden och fick mitt eboksavtal. Det har tagit ca 3 månader, men i själva verket gick det på en kvart. Plätt-lätt, även om det förmodligen kommer att ta 10 år innan jag lär mig att hitta i deras menyer. Nu finns i alla fall Konrad på bibblan, både här i stan och lite överallt. Någon i Vara lånade honom raskt. Så coolt, ändå. Sedan rasslade han upp på både Bokus och Adlibris och nu känns det ändå som att boken finns på riktigt. Om någon skulle vara intresserad av att läsa, så finns boken att få tag på. Coolt var ordet, sa Bull.

Sedan fick jag klart Outside-pocketen och av bara farten gjorde jag en pocketutgåva av min kortroman också (inte helt säker på hur det gick till). Plötsligt känns det som att jag fick två nya böcker, utan att jag hunnit skriva klart något mer. Det känns bra när jag har så mycket jobb och inte hinner med det egna skrivet.

Jag har även hittat en lösning för mitt tidiga morgon-skriv som har legat på undantag sedan min soffdator gick hädan. Nämligen en iPad med Scrivener! Än så länge har jag bara fnulat lite med det, men det verkar funka och så himla käckt att jag kan jobba med texter i Scrivener när jag är borta från datorn. Bara det att kunna läsa genom det jag skrivit, göra anteckningar och planera lite när jag sitter i soffan och slappar med resten av familjen är guld värt. Det känns så kymigt att gå och stänga in sig, även om det förstås hade inneburit en helt annan koncentration och produktivitetsnivå. Man ska vara tacksam för det lilla!

Första recensionen för Outside kom även den här veckan, en typisk utförsbacke-grej. Jag hade verkligen gått och hållit andan, rätt så säker på att jag missat målet totalt. Och så blev den första recensionen positiv. Lyckan var rätt så total. Sedan fick jag en rating till, som också var lysande, så det var inte bara en ensam dåre. Det känns skönt, men samtidigt innebär det att jag har två serier jag måste hinna med nu. Och så har jag förstås ett författarnamn till att producera texter till. Och dygnet verkar få endast 24 timmar hela nästa år också, har jag förstått. Det är väl någon EU-förordning, förmodar jag. Hrrm.

Nej, allt är förstås inte guld och gröna skogar och danser på röda rosor. Till exempel kunde vi inte gå på den magiska julmarknaden här i staden idag, p g a att tusentals personer dök upp till ett evenemang i en lokal avsedd för ca 50. Vi köade en halvtimme eller så, men insåg sedan att det skulle ta minst 2 timmar till innan vi kom in och det hade vi helt enkelt inte tid med. Man har kanske lite annat att stå i, så här mindre än två veckor innan jul ... Så det var bara att åka hem, utan trolldrycker eller minsta lilla magiska julklapp. Trist var ordet, sa Bull. Och inte vågade jag fota de coola lajvarna som kom förbi kön då och då, sabla fegis.

Nu ska jag skriva ett dussin julkort som måste postas senast i morgon om de ska komma fram i tid. Jag har knappt skickat några vykort alls i år, p g a tidsbrist, men när jag insåg att jag inte skulle få några julkort var jag tvungen att göra ett snabbt ryck och ordna en Postcrossing-Round Robin. Lite drygt 20 deltagare blev det och alla kort hinner kanske inte fram innan jul men några gör det säkert. Det blir inte jul utan julkort. Och det blir inte kul utan jul.

Oavsett hur mycket utförsbacke det är just nu.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar