söndag 25 december 2016

Rätt vad det är säger det klick! Vilket år som helst nu ...

Så det är så här det känns att vara ledig? Weird!

Trots att det känns ovant gör jag mitt bästa, hasar omkring i pyjamas, sover mitt på dagen och hetsar inte mot några deadlines, spelar brädspel, läser böcker och äter julmat trots att jag inte tål den. Magontet till trots har det varit en hyfsad jul, ändå.

Även en trist jul med sjuka barn och skav i familjebanden är ju ändå bättre än vilken tisdag som helst.

Jag försöker att köra lite soc.med-avgiftning, har slutat följa ett par grupper på FB som bara ger mig stresspåslag och öppnar överhuvudtaget inte Twitter, men samtidigt har jag dragit igång varsitt nytt Instagram-konto åt mina två pseudonymer i nätverks- och marknadsföringssyfte och kanske är det helt meningslöst och jag kommer inte att orka men det har gett mig anledning att söka rätt på nya konton att följa och på romance-kontot blev det en massa foto-konton med vackra bilder, främst från Skandinavien men även resten av världen av bara farten. Sååååå sugen på att börja fota igen, men vet att jag måste hålla mig till bokskrivarlästen om det ska bli något alls gjort. 

Men drömma kan man ju alltid.

Jag har faktiskt haft ett par tidiga morgnar den här veckan, när jag vaknat långt innan resten av familjen och det har totalt blivit fyra kapitel på romance no.2, så även om jag är sömnbristsur och julgrinig känner jag ändå den där inre tillfredsställelsen som kommer sig av att ha gjort framsteg i sitt bokskrivande. Jag menar, fyra kapitel här och fyra kapitel där, rätt vad det är så blir det en bok.

Vilket år som helst.

Och när jag har skrivit alla böcker färdigt som jag har påbörjat, då minsann, då ska jag få lov att ta lite tid och bege mig ut med kameran en sväng och se om jag kommer ihåg vilken knapp som gör vad.

Det blir inte så här snyggt, men kan vara kul ändå.    

Ett foto publicerat av Scandinavian Mystics (@life.by.linus)

söndag 18 december 2016

Helg? Vad är det för spännande koncept? Berätta mer!

Nej, nu är det söndag kväll och jag har jobbat hela dagen igår och hela dagen idag och något säger mig att det inte är riktigt så man ska göra när det är helg. Jag kan knappt skymta "trött" i backspegeln längre, men nu är det bara tre dagar kvar till deadline och sedan blir det JULLOV på riktigt för hela familjen, till och med mig. Jag minns inte när jag var ledig mer än bara precis på julafton och juldagen senast. Men det var år sedan. Undrar om jag minns hur man gör.

Förmodligen inte. Dessutom har jag ju en massa pseudo-jobb med skriveriet och bloggarna och promos och den dumma nya tidstjuvs-hemsidan som med all sannolikhet inte kommer att ha varit värd all tid jag har lagt ner på den. Men, men, det kan man inte veta om man inte har försökt. Så länge det går kör jag vidare men det är ju ingen som skulle sakna sajten om jag släckte ner den, tyvärr. En vacker dag kommer e-boksläsandet till Sverige också, sanna mina ord. Och då kommer den här sidan kanske att bli intressant. Och så länge jag håller på kommer jag aldrig att sakna böcker i min TBR-mastodonthög.

Skriveriet kanske aldrig blir intressant för någon annan än mig men det kvittar. Jag har försonats med att det här är den sortens författare jag vill vara. En som skriver det hon vill, ger ut det när och hur hon vill och sedan går vidare med livet. Det blir man kanske inte rik på, men det blir å andra sidan inte särskilt många av de som släpar runt med sina böcker från signering till skolbesök till biblioteksframträdande heller och de får dras med en massa refuseringar och elände, dessutom. 

Nej, jag trivs bättre här, under min korkek, där jag kan sitta och lukta på pepparkakorna. (Inga blommor i december, ju!) Och kanske har jag inte skrivit så mycket på sistone, bara lite drygt 300 ord den här veckan, YNKLIGT, men snart, snart, snart är det jullov och då kommer jag att både orka och hinna. Jag vet knappt vad jag ska skriva på först, men det blir väl lite av varje som vanligt, för att försäkra mig om att inget blir klart ...

Det blir inte tid till så mycket annat än jobb och julklappsstress osv just nu, men jag har däckat framför NRK-appen på min platta varje kväll och kollat på så många avsnitt av SKAM som möjligt innan batteriet eller hjärnan slocknar. Nu börjar det dra ihop sig till slutet av andra säsongen och usch, alltså. Om inte annat har den här serien effektivt botat min åldersnoja. Jag har aldrig varit så glad över att vara en tråkig gammal gift tant utan ett stort socialt umgänge både IRL och på nätet som när jag har pinat mig genom de här korta avsnitten. Nu lyckades vi åstadkomma rätt mycket drama i min ungdom också, trots att ingen ens kunde föreställa sig vad en facebook eller ett sms var, men ujujuj vad mycket värre det är nu för tiden, när allt dumt man gör dokumenteras och sprids viralt och bevaras för evigt på ens fienders mobiltelefoner och hårddiskar.

Serien har blivit en megasuccé världen över, trots att den officiellt inte har spridits till så många länder än, med hängivna fans på gränsen till Beatles-mania. Jag studerar fenomenet och dissekerar hantverket så gott jag kan, när jag inte måste hålla för ögonen, och tänker försöka sno så mycket som möjligt om jag någonsin försöker skriva något för ungdomar.  

Ja, precis vad jag behöver. Fler bokidéer. Tack för den, hjärnan. Men mig lurar du inte. Nu ska jag nämligen sova!



söndag 11 december 2016

Äntligen ...



Äntligen, äntligen, äntligen så vänder det. Det är alltid lika skönt, när man efter en lång, lång uppförsbacke med snubbel över motgång efter motgång känner hur man passerar något slags mentalt backkrön och sedan bara susar utför i en rasande fart. 

Oiiiiiii!!!!

Först lyckas jag reda ut fnurran på Elib-tråden och fick mitt eboksavtal. Det har tagit ca 3 månader, men i själva verket gick det på en kvart. Plätt-lätt, även om det förmodligen kommer att ta 10 år innan jag lär mig att hitta i deras menyer. Nu finns i alla fall Konrad på bibblan, både här i stan och lite överallt. Någon i Vara lånade honom raskt. Så coolt, ändå. Sedan rasslade han upp på både Bokus och Adlibris och nu känns det ändå som att boken finns på riktigt. Om någon skulle vara intresserad av att läsa, så finns boken att få tag på. Coolt var ordet, sa Bull.

Sedan fick jag klart Outside-pocketen och av bara farten gjorde jag en pocketutgåva av min kortroman också (inte helt säker på hur det gick till). Plötsligt känns det som att jag fick två nya böcker, utan att jag hunnit skriva klart något mer. Det känns bra när jag har så mycket jobb och inte hinner med det egna skrivet.

Jag har även hittat en lösning för mitt tidiga morgon-skriv som har legat på undantag sedan min soffdator gick hädan. Nämligen en iPad med Scrivener! Än så länge har jag bara fnulat lite med det, men det verkar funka och så himla käckt att jag kan jobba med texter i Scrivener när jag är borta från datorn. Bara det att kunna läsa genom det jag skrivit, göra anteckningar och planera lite när jag sitter i soffan och slappar med resten av familjen är guld värt. Det känns så kymigt att gå och stänga in sig, även om det förstås hade inneburit en helt annan koncentration och produktivitetsnivå. Man ska vara tacksam för det lilla!

Första recensionen för Outside kom även den här veckan, en typisk utförsbacke-grej. Jag hade verkligen gått och hållit andan, rätt så säker på att jag missat målet totalt. Och så blev den första recensionen positiv. Lyckan var rätt så total. Sedan fick jag en rating till, som också var lysande, så det var inte bara en ensam dåre. Det känns skönt, men samtidigt innebär det att jag har två serier jag måste hinna med nu. Och så har jag förstås ett författarnamn till att producera texter till. Och dygnet verkar få endast 24 timmar hela nästa år också, har jag förstått. Det är väl någon EU-förordning, förmodar jag. Hrrm.

Nej, allt är förstås inte guld och gröna skogar och danser på röda rosor. Till exempel kunde vi inte gå på den magiska julmarknaden här i staden idag, p g a att tusentals personer dök upp till ett evenemang i en lokal avsedd för ca 50. Vi köade en halvtimme eller så, men insåg sedan att det skulle ta minst 2 timmar till innan vi kom in och det hade vi helt enkelt inte tid med. Man har kanske lite annat att stå i, så här mindre än två veckor innan jul ... Så det var bara att åka hem, utan trolldrycker eller minsta lilla magiska julklapp. Trist var ordet, sa Bull. Och inte vågade jag fota de coola lajvarna som kom förbi kön då och då, sabla fegis.

Nu ska jag skriva ett dussin julkort som måste postas senast i morgon om de ska komma fram i tid. Jag har knappt skickat några vykort alls i år, p g a tidsbrist, men när jag insåg att jag inte skulle få några julkort var jag tvungen att göra ett snabbt ryck och ordna en Postcrossing-Round Robin. Lite drygt 20 deltagare blev det och alla kort hinner kanske inte fram innan jul men några gör det säkert. Det blir inte jul utan julkort. Och det blir inte kul utan jul.

Oavsett hur mycket utförsbacke det är just nu.


söndag 4 december 2016

Sjöhästar och urblekta skogar

Min dator är hemma igen, efter en utdragen vistelse på en verkstad någonstans i Tyskland. Det skulle ha blivit ett kärt återseende men som ett stackars traumaoffer i akut chocktillstånd stirrade den bara tomt på mig när jag startade upp den häromdagen och bara, öh, vem är du och vad vill du mig? Jag vill inte veta vad de har gjort med den lilla stackaren. Suck. Jag testade ju att fabriksåterställa eländet innan jag lämnade in den, så jag har redan kört min beskärda andel av programinstallationer och uppdateringar i år, ärligt talat. Men då gör jag väl det en gång till då. 

Nu när jag har en vettig dator att jobba på kavar jag febrilt i kvicksanden som är min tid för att försöka få lite gjort av allt det jag är efter med och började med pocketutgåvan av min lilla sci-fi. Den befinner sig just nu i "review" på Createspace och med lite tur kan jag beställa ett korr-ex sent i kväll eller i morgon bitti. Bra blir det inte, men det blir förhoppningsvis och efter hela höstens improduktivitet vore det himla skönt att kunna bocka av något. 

Jag blev så löjligt nöjd med omslaget men insåg alltför sent att jag hade gjort det i sRGB istället för i CMYK och eftersom det mestadels är grönt betyder det att det blir fult och urblekt och trist i verkligheten. Om jag kunnat göra en emoji som clowngråter så att det stänker hade jag infogat en sådan här nu. Lärde jag mig inte ett skvatt av min gröna Konrad-bok? Hädanefter ska alla mina bokomslag vara svart-vita. Så det så.


Min fina lummiga skog i skärm-varianten och den urblekta trista i bok-varianten. Suck var ordet, sa Bull.

Övriga nyheter: Det sägs att julen närmar sig. Inte för att det känns något vidare juligt här nere i söder, flera plusgrader och bara grått, grått, grått. Idag släpade jag mig in till staden för att köpa en julklapp, men inte ens det kunde få mig i julstämning. Jag hittade ingenting som jag ville ge bort till någon, förutom en galen sjöhäst för 760 spänn som jag grämer ihjäl mig över att jag inte fotade när jag hade chansen. Jag vet inte ens vem jag hade velat ge bort den till, men det var knappt att jag lyckades ta mig ur butiken med kontosaldot intakt.

Själv önskar jag mig inget i jul, förutom ledigt, och den önskan verkar bli uppfylld. Det ser ut som att jag kommer att få vara ledig över både jul och nyår för första gången i mannaminne. *håller för öronen och låtsas inte om den som påpekar att jag inte heller kommer att tjäna några pengar under de där veckorna* 2016 har varit ett tufft år, både globalt och lokalt, men kanske kan det få ett gott slut?