söndag 27 november 2016

Utan dator i tre veckor ...

... försmäktar jag vid detta skrivbord. Kära nån vad mycket jag behöver den där förbenade dumburken till. Nästa vecka ska t ex stackars lilla Lee vara med i Patty Jansens megapromo och innan dess hade jag verkligen behövt en pocketutgåva, men hur ska jag kunna göra den utan min dator med alla de viktiga programvarorna?!?

Dessutom tror jag att jag måste göra ett nytt omslag till min danska romance, för det verkar inte locka något vidare även om de modiga stackare som läst boken verkar ha tyckt om den. Men utan Photoshop = inget nytt omslag! Stackars mig.

På tal om omslag stötte jag på de här snyggingarna idag. Kära nån! I mitt nästa liv ska jag bli grafisk formgivare. Tala om mäktigt jobb, ärligt talat. Om man med hjälp av lite sönderrivet tidningspapper kan få mig att vilja mass-shoppa norska e-böcker (och man ser ju ändå inte omslaget på e-böckerna, knappt ...) tänk då vad man skulle kunna göra. Fixa världsfreden. Bota cancer och förkylning. Reda ut det där jobbiga med klimatet. MAKT. Vi människor (läs: jag) är så himla lättmanipulerade.

I övriga nyheter har jag på sistone verkligen varit nära att lägga ner hela författeriet på grund av bristande feedback och framgångar. Men i går upptäckte jag en sprillans ny recension där läsaren använde ett av mina absoluta favoritord på engelska. Unputdownable. Jag föll pladask för det ordet när jag såg det för första gången någon gång förra århundradet på baksidan av en av mina favoritböcker, Decider av Dick Francis. Det ligger så skönt i munnen och även om jag aldrig hade stött på det förut så visste jag genast precis vad som menades med det. Det är inte alla ord man kan säga det om. Så nu blir jag ju tvungen att skriva en bok till. Eller sju.

Så fort jag får tillbaka min dator!!! (Dvs vilket år som helst.)



söndag 20 november 2016

Tralala, nu får det vara slutgnällt!

Fortfarande uppförsbacke men nu har jag gnällt så länge att det inte är roligt längre. Istället försöker jag se livet från den ljusa sidan (ha! as if!) och glädjas över de små ljuspunkterna i tillvaron, som till exempel att jag har lite mindre ont i ryggen idag än jag hade igår och att någon i Japan har köpt en av mina böcker. 

Den engelska utgåvan av Konrad-boken var oväntat populär i Japan förra månaden men det här var den svenska utgåvan (e-boken)! Den har även sålt lite här hemma (pappersboken), tydligen, trots att jag fortfarande går och väntar på BTJ:s dom/avvisande. (Jag vet inte vilket som är bäst, ingen BTJ-recension eller en dålig?) 

Jag försökte ge ett ex av Konrad till mitt lokala bibliotek häromdagen men de reagerade som om jag lagt upp en påse med hundbajs på disken. Man hade kunnat tro att människor som jobbar på bibliotek annars var lite förtjusta i böcker, men nej. De frågade inte ens vad det var för bok utan hänvisade mig till Emmaus eller Myrorna ... 

Eftersom jag inte bara var ute efter att röja i bokhyllan här hemma utan även ville hitta lite nya läsare ordnade jag istället en giveaway med tre ex av den svenska Konrad-boken på Goodreads, enbart öppen för svenska medlemmar. Det ska bli spännande att se om någon anmäler sig till den. Det finns kanske bara tre medlemmar i Sverige. Då kan de få varsitt ex. Det blir rättvist och bra. Men vad kallar man egentligen en giveaway på svenska? En gebortare? Gebortning? Och hur marknadsför man den så att mer än tre personer anmäler sig? Bortsett från att skriva om den på en blogg som ingen läser, menar jag. 

Facebook är kanske ett bra sätt att marknadsföra (fast nej, det är det ju inte om man inte ger dem alla sina pengar) men jag lägger redan alldeles för mycket tid och ork på sociala  medier för någon så asocial som jag. Jag har velat fram och tillbaka om jag borde starta en Facebook-sida på svenska för barnböckerna men känner mig redan så kluven mellan barnboksförfattar-jaget och romanceförfattar-jaget och att klyva en av dem i två skulle inte underlätta det minsta lilla. Det är redan alldeles för mycket. Jag vet att jag BORDE pausa ett av författarnamnen och satsa det lilla jag har av ork på ETT projekt under ETT författarnamn tills det blir FÄRDIGT men så smart funkar det inte i mitt huvud. 

Just nu vill min hjärna att jag ska skriva klart Konrad 2 och 3, fortsättningen till Outside (förmodligen tre eller fyra delar till) och Livaboken med fortsättning. Samtidigt vill den att romance-jaget ska skriva klart andra romanen, halloween-novellen som kommer att bli en roman innan den blir klar, western-novellen som förmodligen kommer bli en serie kortromaner i tre delar, en julnovell-uppföljare till min 1:a april-kortroman, en annan julnovell med lite deckarinslag i tropisk miljö och en humoristisk-erotisk novell. Om det ger mig huvudvärk? Ja, men tack och lov gör det så ont i ryggen att jag inte känner av skallen ett dugg.

Lättare sagt än gjort!





söndag 13 november 2016

Lite extra bokmässa tackar man ju inte nej till

Och livet fortsätter att spotta utmaningar (halsfluss och ryggont) rakt i nyllet på mig, som de där maskinerna som skjuter tennisbollar på folk i amerikanska filmer. Och jag som inte har någon racket... 

Någon dator har jag inte heller längre för den är på semester på någon serviceverkstad och det är bara att erkänna att jag har blivit en digital tant på gamla dar som inte funkar så bra i verkligheten. Det är obegripligt hur mycket jag behöver en dator till i vardagen. Typ, allt! Tur för mig att jag lever i framtiden och har en superdator i mobiltelefonen! 

Igår tog jag en paus från allt elände och  åkte till Köpenhamn på Bogforum. Jag trodde inte att det skulle bli av, för ärligt talat har det varit en brutal vecka, men när de danska bokbloggarna började fangirla i fredags kunde jag bara inte låta bli. Det blev bara en liten stund, men jag fick lyssna på flera intressanta författare och betala mässpriser för en fika och vad mer kan man egentligen begära?

Jag hade hoppats på att hitta lite nya boktips till min senaste tidstjuv men de böcker som verkade intressanta fanns förstås inte på svenska eller åtminstone inte som e-böcker. Typiskt. Det har bara gått en knapp månad men jag har redan börjat få svårt att hitta böcker att tipsa om. Vad hände med att alla människor ville skriva böcker? När kommer de? Och släpps de som e-bok?!?

Jag lyckades i alla fall ta mig hem, trots Checkpoint Charlie på Kastrup, och nu har jag bäddat ner mig framför teven igen och hetsglor på Gilmore Girls resten av helgen. Jag inser att jag inte kommer hinna med alla sju säsongerna innan de nya avsnitten kommer nästa helg men hoppet är det sista som överger människan, sägs det. Eller var det hunden? Något på h var det i alla fall.


söndag 6 november 2016

Prognos: Det vill jag verkligen inte veta.

Nä, backväxeln verkar ha fastnat på livet i allmänhet, för datorstrulet fortsätter och resten av livet är ärligt talat inte ett dugg roligare. Eftersom knark är olagligt och alkohol smakar illa självmedicinerar jag med att bingetitta på Gilmore Girls, men när man kan se tre avsnitt på raken utan att så mycket som dra på munnen då är det fara å färde. Inte ens översättarmissarna roar längre.


Red Vines (Röda Lianer a k a röda lakritsremmar och enligt Gilmore-tjejerna och förmodligen en majoritet av amerikanska befolkningen en absolut nödvändighet om man ska kolla på film) är konsekvent översatt med "rödvin" i min dvd-box.

Men jag ska inte säga något. I en bok jag jobbade med upptäckte jag först i sista minuten att jag översatt "protesters" med protestanter hela boken genom. Tack för den, hjärnan! Men, men. False friends är bättre än inga vänner alls. Det är viktigt att tänka positivt, sägs det! (Men jag tycker ärligt talat inte att det verkar göra någon skillnad.)

Det är tuffa tider när inte ens Gilmore Girls muntrar upp. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att vända den här nedåtgående spiralen. Jag brukar ha något att fästa blicken på, något att klamra mig fast vid eller ta fasta på, men just nu finns det inga sådana hållpunkter. Tiden bara forsar förbi och jag kommer på mig själv med att skita i en massa saker som egentligen nog är ganska viktiga. 

Jag vet ju det, att det blir så här när jag har haft för högt tempo ett tag. Frågan är om det är lönt, i långa loppet, eftersom det alltid kommer en sådan här svacka efteråt när allt bara faller fritt? Kanske vore det bättre att hitta ett lagom sköldpaddetempo som jag kunde hålla året om? För när det blir så här mörkt finns det varje gång en liten risk att det aldrig kommer att bli bra igen och det är en form av rysk roulett som jag kanske inte borde våga spela.

Jag är i desperat behov av goda nyheter, en positiv överraskning, en oväntad bonus, present, Lotto-vinst, vad som helst, men förmodligen kommer Trump vinna valet, snöovädret kräva tusentals dödsoffer och julen bli inställd.

Det skulle i alla fall inte förvåna mig, en dag som den här. *drar filten över huvudet och slår på nästa avsnitt*