söndag 23 oktober 2016

Mindre skärmtid åt folket

Min läsutmaning på Goodreads tar sig med stormsteg: en vecka efter att jag hamrade sönder min gamla dator är jag bara 8 böcker efter tidsplanen! Fortsätter det i den här takten kan jag hinna ikapp innan nyår. 

Med det eländiga skrivandet går det så där. Inte enbart för att jag inte längre har tillgång till dator under sömnlösa nätter. Men jag kämpar på. Jag hade trott att det här var sista vändan med SciFi-manuset, men så blev det inte. Helst vill jag bara slänga skiten i pappersåtervinningen och börja spela HayDay igen, men nu är jag vuxen så det är bara att låta det vila några dagar, skriva ut en ny bibba och sedan på det igen. Jag blir tvungen att sluta sätta upp deadlines för mig själv, eftersom jag blir så fruktansvärt knäckt när jag misslyckas. Så länge jag skriver måste det få vara ok, även om det tar tusen år innan något blir klart. Det är det här med alla snurrande tallrikar överallt ... Krasch!

Jag har kämpat så med att försöka skapa utrymme för skrivandet i mitt liv, och det går väl ganska bra, egentligen, om jag bara ser till mig själv och inte gör misstaget att jämföra mig med andra. Men samtidigt är det så att skriveriet har trängt ut nästan allt annat som inte är helt livsviktigt. Postcrossing, geocaching, mail art, odlingslotten med mera, med mycket mera. Idag fick jag ett ryck och slängde (nä, gav till Emmaus) en massa garn och pysselgrejer, fröer och odlingsgrejer osv. Min man fick gå tre vändor ner till bilen. Förmodligen kommer jag att ångra det, men jag blir bara ledsen av att se allting ligga här och samla damm. Out of sight, out of mind. Nu ska här skrivas böcker.

Jag fick för mig att jag behövde någonstans att marknadsföra mina e-böcker (när de nu blir klara) och plötsligt fanns det en hemsida för ändamålet med tillhörande Facebook-sida och nyhetsbrev. Synd bara att jag inte har tiotusen kompisar på fejjan som kunde kittla algoritmerna och logaritmerna och vadsjuttondenuheteritmerna åt mig så att den blev poppis och allas blickar riktades mot den när det var dags att släppa mina alster. Men, men. Man kan inte få allt. Jag har i alla fall kommit över min djupa aversion mot Wordpress och kanske rent av kan göra seriösa hemsidor åt mina pseudonymer så småningom. När jag får tid. I nästa liv. Eller nästnästa.

Det bästa med den här bloggen är att jag märker hur dåligt jag mår när jag sitter här och skriver och kan styra upp det i god tid innan klocktorn+automatvapen osv. Jag orkar/hinner/ids inte känna efter under veckan, men när jag bloggar så väller det upp. Ni anar inte vad jag deletar för bittert och deppigt dravel! Så nu behöver jag peppa mig inför veckan som kommer. Det är mycket som ska hinnas med innan höstlovet och jag vet redan nu att jag inte kommer att klara det. Det är lika bra att ställa in sig på att inte låta besvikelserna överskugga det som ändå blir gjort. Målbilden för den kommande veckan: Att det jag gör ska bli bra nog. Det ska duga, så in i helvete.

Bäst i världen på att duga, det är kanske det bästa en sådan som jag kan hoppas på?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar