söndag 9 oktober 2016

Har någon sett mina näsdukar?

Åh, jag vet inte vad Akilles hade att gnälla över, allvarligt talat. Jag skulle byta ut mina akilles-bihålor mot en häl eller två in a heartbeat! Med skavsår, rent av. Bring it on. Men bihålorna? De kan man inte plåstra om.

Men det är väl kroppens sätt att säga: LÄGG DIG NER!!! (OBS! med flera stora kuddar! OBS!)

Okejrå. Gör jag väl det då.

Det är inte som att jag har något bättre för mig (jo, det har jag). Men jag orkar bara inte. Det får vara till en annan dag. Nu tänker jag ligga här tills jag har sett allt som Youtube har att erbjuda. Eller tills jag mår bättre. Eller tills tvättmaskinen är klar. Jag är ju inte bara sjuk, jag är mamma också. Suck.

Det här är ingen politisk blogg, långt ifrån. Jag försöker hålla mig långt borta från all valbevakning, både inrikes och utrikes, eftersom den tenderar att få mig att tappa tron på mänskligheten. (I den mån jag har någon som inte redan är tappad, vill säga.) Men jag älskar när kändisar använder sin makt och sitt inflytande i det godas tjänst. Då gråter jag en skvätt över människans inneboende godhet. Och i det här fallet skrattar jag sedan tills jag gråter. Åh, dementorerna kommer att ta över stadens gator när den där snubben blir president (jo, han vinner nog, är jag rädd) men det enda som kan rädda oss från deras själsdödande kyssar är humorn.

Humor och en tidsmaskin för att skicka tillbaka en hjälte i tiden för att växla in oss på ett annat sidospår. Jag vet inte riktigt när det började gå så här snett men kanske någon gång strax efter att människoaporna klättrade ner från träden, rätade på ryggen och började vandra norrut? Vi skulle aldrig ha lämnat träden!

Och framför allt skulle vi aldrig ha utvecklat bihålor ...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar