söndag 28 augusti 2016

Tårta på tårta eller mycket vill ha mer

Är det inte underligt? Så fort man får något, så vill man ha något mer. Skriver man en bok, så vill man skriva en till. Får man en positiv recension så vill man ha en till. Säljer man en bok vill man sälja en till. Är man ledig en dag så vill man vara ledig en till. Äter man en chokladbit så vill man ha en till. Och så vidare.

Det som är nytt är att jag börjar vänja mig vid det här, acceptera det som sakernas naturliga ordning. Så har det inte varit alltid. Men jag måste säga att jag föredrar det här framför min gamla vanliga deppiga Cassandra-inställning: att något gott måste följas av något ont. Att något bra måste följas av något dåligt. Att ett lyckokast måste straffas med en olycka av minst motsvarande magnitud.

Jag vet inte vad som har föranlett den här oväntat positiva livsinställningen. Kanske en hjärntumör?  Ett obalanserat chi? Något i vattnet? Men jag tänker njuta av det så länge det varar. 

Medvind. Flyt. Ovant men skönt. Höstens hetaste trend, tror jag minsann!

Istället för att försöka förutspå vad som blir nästa trend tänker jag försöka vältra mig i allt som just nu bara funkar och blir bra helt utan anleding. Datorer som funkar. Kapitel som blir skrivna. Layouter som blir snygga. Bröd som jäser. Jobb som blir klara i tid till deadline. Kanske rent av förvänta mig mer av samma sak?

Det är en helt främmande tanke, men jag tänker testa den ett tag. Att när det är som allra bäst hoppas att det ska bli ännu bättre. För ärligt talat, visst kan det alltid bli bättre? Oavsett om man är på topp och får uppleva något helt overkligt coolt som man kanske har drömt om i hela sitt liv. Då kan man antingen bara njuta av stunden eller också hoppas på något ännu bättre. Som till exempel att någon kommer in med tårta på scen.

Jante kan dra åt skogen. Jag har deppat länge nog nu. Hit med min tårta!


söndag 21 augusti 2016

Något är så mycket bättre än inget

Förra sommaren lyckades jag på något förunderligt vis skriva 1000 ord om dagen som till slut blev ett helt råmanus (som jag av någon outgrundlig anledning inte har lyckats färdigställa än) men den här sommaren blev det inte så. Jag har förmodligen inte skrivit mycket mer än 5000 ord totalt på hela sommaren, i ett par rejäla ryck, fördelat på tre eller fyra olika manus. Men 5000 ord är bättre än inget.

Jag var tvungen att jobba igår, men idag har jag varit ledig och varit på utflykt och roat mig och haft lite quality time med man och barn. Inte dumt alls, faktiskt. Sommaren kom tillbaka och solen sken och glassen var god och jag lyckades nästan helt och hållet låta bli och stressa över allt jag egentligen borde ha gjort. En halv helg är mycket bättre än ingen helg.

Ett köksfönster på vårt utflyktsmål. Å, vad jag önskar att det här var mitt köksfönster! Men jag har i alla fall ett köksfönster och det är det inte alla som har. Ett köksfönster är bättre än inget köksfönster. 


Det är bara att acceptera att loppet är kört, att flera olika lopp faktiskt är körda och jag kommer inte hinna få ut Konrad 2 innan bokmässan och definitivt inte innan Patty Jansens megapromo nästnästa helg. Men vad bra det hade varit om jag hade hunnit det. Jag kommer inte heller hinna klart med den svenska utgåvan av Konrad 1 och definitivt inte släppa den andra romanceboken innan bokmässan, eftersom jag inte ens har börjat skriva den än. Förmodligen kommer inte heller någon av de många påbörjade eller åtminstone plottade novellerna bli klara innan dess. Heja mig, nej, inte speciellt. Men jag har ändå släppt två böcker sedan förra bokmässan (eller tre eller sex, beroende på hur man räknar) och det är definitivt bättre än inget.



söndag 14 augusti 2016

Gå och lägga sig tidigt? En mycket bra idé!

Livet, du kan vara lite av en utmaning ibland. Ärligt talat. Något av en uppförsbacke. 45 graders motlut. Ibland känns det som att du och John Blund har snackat ihop er om att lägga fälleben för mig. Som när ni väcker mig klockan halv fyra en söndagsmorgon, helt utan anledning. Hur tänkte ni då, egentligen?

Visst, de där första timmarna gick det ju bra. Över tvåtusen ord skrivna, i en rasande fart. Och på rätt bok och allt. (Eller en av dem, i alla fall.) Och flera gamla förfallna Måsten hann jag med efteråt, som äntligen kunde bockas av från Att göra-listan. Men sedan. När det blev morgon. När resten av familjen vaknade och ville ha en pigg fru/mamma. 

Not so much.

Hur trött jag än är, så är jag ändå på ganska gott humör. För jag fick en idé i går morse, mitt i tandborstningen. Och det kändes som att det skulle kunna vara en ganska bra idé, men jag var inte säker. I morse (natt) skrev jag ett par tusen ord, och det såg bra ut till en början men plötsligt körde jag fast och trodde att jag hade ställt till det för mig rejält. Sedan diskuterade jag saken med min man och hittade vad som verkar vara en bra lösning. Ett par sömnlösa nätter till så får vi se om det verkligen är det.

Goda idéer som funkar. Det är ett koncept som jag kan ställa upp på. Mer sådant, tack.
Min lysande idé? Ja, kanske det.


söndag 7 augusti 2016

Stressiga semesterns sista sekunder. Suck!

Hemma igen och i morgon börjar vardagen igen. Hurra. Eller något. Det hann aldrig riktigt bli någon semester i år, inte så som jag hade tänkt mig den, med avkoppling och lugn och ro och inga måsten. 

Inte precis. Inte alls.

Istället har jag jobbat, släppt en bok, kört lite olika promos, korrläst, översatt, meckat med bokomslag, städat och stökat lite här hemma och flängt land och rike runt med man och barn.

Fångat Pokémon har vi också gjort, förstås. En sådan här fångade minstingen vid noshörningsinhägnaden på Borås Zoo!

Den där listan jag gjorde upp första dagen på semestern, över allt jag ville hinna med innan jag började jobba igen, två A4-sidor med stort och smått som inte hunnits med under året som gått ... Ja, den får jag väl spara till nästa år.

Jag har knappt skrivit något alls i sommar, och knappt läst något heller. Min Goodreads Reading Challenge börjar se omöjlig ut, jag ligger 14 böcker efter så jag blir tvungen att läsa om alla Totte- och Emma-böcker eller något med motsvarande word count om jag ska hinna ikapp innan årets slut. Men skam den som ger sig. Jag tolkar mitt bristande lässug som att jag har en massa att skriva. (Värsta Pollyanna-tänket, mitt i allt depp!) 

Den första recensionen för min romance har dykt upp, men tyvärr på en plats där ingen någonsin kommer att se den. Huvudsaken är väl att jag såg den, för jag behövde verkligen lite goda nyheter den här veckan. Men de där fem vackra stjärnorna skulle verkligen pryda min Amazon-sida. ;-)