söndag 26 juni 2016

Jag hoppas att Konrad kommer att trivas i Brunei. Eller Mayotte ... nej Mongoliet!

Nej, skam den som ger sig. Det är bara att anställa en ny marknadschef och ta nya tag. Även om jag gärna är den som både skäms och ger mig vid första lilla motlut.

Hittills har jag bara fått en recension från min LibraryThing Giveaway och den var jättefin, så jag skäms inte så värst, faktiskt. Lustigt nog har samma person lagt upp en review på både Amazon och Goodreads, precis samma text, men den var värd 4 stjärnor på Amazon och 3 på Goodreads. Det är tydligen inte alls ovanligt att man får en stjärna mindre på Goodreads av någon anledning, men jag har hela tiden trott att det berodde på att det var andra (kanske mer krävande) läsare som skrev recensionerna på Goodreads. Men nu var det alltså precis samma användarnamn och precis samma recension. Skumt. Men jag är glad för varje stjärna jag får. Det är inte varje dag man får några stjärnor alls.

Nu när jag har fått till mina pappersböcker kan jag köra en Giveaway på Goodreads också (och kanske få fler trestjärniga recensioner). Det var inte bara att tuta och köra utan det dröjer en vecka innan det drar igång, men jag fick bekräftelsemailet med detsamma. Det innehöll en lista över vilka länder vars medborgare får delta i min Giveaway. Det fanns alltså inget alternativ som hette "Alla". Tack och lov för Crtl+a ...



Många kör bara USA, UK, Kanada och kanske Australien om de vill vara generösa, eftersom det är så dyrt med frakten "overseas", men jag är ju redan "overseas" och det kostar lika mycket att skicka Konrad till Laos som till Los Angeles. Kanske kan jag få lite fans i omvärlden som uppskattar att äntiligen få en chans att vinna en bok? Undra hur många böcker man måste sälja i Macao för att hamna på bestseller-listan? Eller på de Södra Sandwichöarna? Förmodligen inte lika många som krävs för att bli en NYT bestseller.

Veckans snackis i författarvärlden (förutom mina Giveaways ...) verkar vara det här samtalet mellan George RR Martin och Stephen King. Jag kanske tyckte att det var lite väl planlöst, och kanske är det ett symtom på något jobbigt att gubbar får lov att bre ut sig och gagga om vad som helst och alla tycker ändå att det är intressant, men samtidigt var det rätt kul att höra om deras processer och deras olika upplevelser i författarvärlden. Om man kan bortse från publikens fan-vrål varje gång någon nämner en titel så är det värt en titt. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar