söndag 12 juni 2016

Ingen kan ana hur det ska gå, minst av allt jag själv.

Och plötsligt har hela vårterminen gått!?! Nähä.

I morgon är det skolavslutning, något avigt på en måndag, men ändå. Maken tog över baket till tårtkalaset eftersom jag överansträngt mig en aning på sistone, så dagen har varit ganska stillsam. Äntligen en helg som har känts som en helg.

Jag vaknade tidigt både igår och idag och har hunnit till slutet av X/Y-boken medan resten av familjen snusat sött. Slutet av ett första skelett till ett första utkast i alla fall. Det är en hel historia från början till slut, om än alldeles för kort och ganska spretig, men det ÄR och allt annat är oviktigt. Nu måste jag bara bestämma lite detaljer som jag varit inkonsekvent med under skrivandets gång och så ska skelettet få kött på benen, och sedan blir det en bok! Heja mig! Eller, heja Lee, snarare.

Samtidigt som jag är väldigt glad för Lees skull kan jag inte låta bli att ha dåligt samvete för att jag försummat Liva. Hon var ändå här först, och hennes bok blev klar först. Jag hoppas kunna ägna mig lite åt henne också i sommar, men vet inte om det är realistiskt att hoppas på att göra klart mer än två böcker, romanceboken och X/Y. Känner jag mig själv rätt kommer jag i slutet av sommaren antingen inte ha skrivit alls, eller också färdigställt något helt annat än de här två projekten som just nu känns nästan klara.

Och det är kanske tur det. Man vill väl inte vara förutsägbar heller?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar