söndag 15 maj 2016

Tomorrow may be hell ...

Jag behöver hitta ett sätt att organisera mig på, som inte går ut på att jag hela tiden ska försöka göra precis allting, samtidigt. Det är så många olika roller som ska spelas som frilansare och författare och egen företagare och mamma och människa kanske rent av, men kanske måste jag inte ha på mig alla kostymer lager-på-lager. Det blir så svårt att röra sig. 

Tyvärr skulle jag behöva många fler dagar i veckan om jag skulle hinna med att ägna en dag åt varje "måste". Nu är det ständigt dåligt samvete för allt jag inte gör, oavsett vad jag ägnar mig åt. Och allt jag gör blir half-assed, eftersom jag ständigt har tankarna på något annat.

Suck.

Nu tänker jag i alla fall släppa alla tankar på promos och marknadsföring ett tag och istället koncentrera mig på skrivandet. Det har inte blivit många ord skrivna de senaste veckorna, men nu ska det bli ändring på det. Jag släpper det där med sociala medier (Kan man vara allergisk mot Facebook? För jag tror att jag kanske är det!) och svär att sluta stirra på min ranking och nerladdningsstatistik. Det ger ändå inget annat än huvudvärk.

Om jag vore smart skulle jag skriva klart min romance. Den är helt klart det av mina projekt som har störst chans att ge någon avkastning. Annars vore det även förnuftigt att skriva en Konrad-bok till, så att jag kan promota den ena och sälja den andra.

Men jag har aldrig varit varken smart eller förnuftig. 

Istället går jag upp i gryningen mina lediga dagar och skriver på X/Y-projektet.


Det är som sagt varken smart eller förnuftigt, men attans vad gôtt det känns att se den där stapeln börja fyllas i. Jag har redan höjt målet från blygsamma 20 000 till mer realistiska 30 000 men vet inte om det kommer att räcka. 

Just nu känns det som att det kvittar. Det kvittar hur många ord det blir, bara boken blir klar. Det kvittar vilken bok som blir klar, bara det händer något. Bara jag kommer vidare.

Och det kvittar hur jobbig den här veckan har varit, hur mycket jag har misslyckats med eller bara inte hunnit. För jag skrev över tusen ord i morse. Och som Neil Gaiman sa någon gång, on the good writing days nothing else matters.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar