onsdag 25 maj 2016

Solslö - är det ens ett ord?

Jag började veckan så bra med massor av energi och inspiration och nu-jäklar-ska-den-här-boken-bli-klar, men så var det studiedag igår och vi var ute i solen på utflykt och lekte och fikade och glassade och slappade och nu vet jag knappt hur man slår på datorn.

Sol, alltså. Det kan mycket väl vara min kryptonit. Bäst att jag stannar inne resten av veckan, bakom mörkläggningsgardinerna.

Jag gjorde ett ryck med romance-eländet i måndags, men ryckte nog åt fel håll för det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag blir tvungen att ta ett steg tillbaks och radera lite och försöka igen. Det är så frustrerande att vara så nära slutet men inte klara av att ta det där sista klivet. Till stor del tror jag att det är rädslan inför att bli färdig, eftersom boken då kommer att synas i sömmarna. Men jag tror också att det kanske beror på att jag tagit mig lite vatten över huvudet med alla dessa bikaraktärer. Jag har jättesvårt att hålla alla i spel hela boken genom. När det är för många människor på scenen samtidigt blir några av dem bara stående, stumma och stela. Så nu vet jag det till nästa gång, att det får bli kammarspel. Bara han och hon, ensamma i universum.

Men nu har jag alla de här karaktärerna utspridda på diverse flygplatser och andra platser och när jag tänker på hur jag ska få ihop alla deras konflikter och relationer blir jag bara så trött, så trött. Det får bli en annan dag. Idag får det bli dayjob-jobb istället. Och kanske en liten middagstupplur. I skuggan!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar