söndag 17 april 2016

Och så rasar allt


via GIPHY

En liten knuff är allt som krävs. Så faller allt. Så faller jag. I bitar. 

Ingenting funkar. Ingenting går att laga. Ingenting går att rädda.

Eller så känns det i alla fall. 

En vecka utan ordentlig sömn, med för många måsten och för många misslyckanden. Det är allt som behövs. Det vet jag ju sedan tidigare. 

Om jag har varit här förut? Jojomensan. Hello darkness, my old friend.

Men så här för tusende gången känns det mest bara irriterande att ligga inklämd bland rasmassorna. Suck. Inte nu igen.

Kanske gråter man ungefär 4,7 liter, det är ok, det får man när allt har rasat. Men efteråt torkar man tårarna, tar en dominobricka och ställer den på högkant. Och en till. 

Och börjar om.

That's how we do it here on the dark side. I morgon är en annan jävla dag.

Men idag gråter jag mest.

En av många saker jag inte hunnit med i år är vykortsbytet Liberate Your Art. Men det var många andra som hann, som kunde, som vågade. Den här helgen är det avslut och Kat Sloma som håller i alltihop har satt ihop en video av korten som "befriats".

Kanske nästa år? Om jag någonsin blir klar med de där eländiga böckerna ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar