onsdag 30 mars 2016

Let it go


Ibland får man för sig saker. Och med "man" menar jag "jag". Och med "får för sig saker" menar jag "är ganska korkad". 

Till exempel när man står framför spegeln en morgon och bara liksom tröttnar på det man ser, och så ligger det en sax där och hoppsan, så såg man visst helt annorlunda ut.

När man ser kvinnor på film som lackar ur och tar en sax och klipper av sig håret (ganska vanligt sätt att visa att en brutta har fått nog, nu när jag tänker efter) så ser hon alltid väldigt ärtig och fräsch och Peter Pan-aktig ut i nästa scen. GÅ INTE PÅ DEN LÖGNEN! I konsumentvägledningssyfte kan jag informera om att det är en konspiration mellan Hollywood och världens saxtillverkare. Eller eventuellt perukmakarna. Men en konspiration är det, hur som helst. 

Andra dumma saker man kan göra är att titta på sin KDP Dashboard och notera att man publicerade julnovellen i januari (för att ingen skulle lägga märke till det) och Valentine-novellen i februari (för det var ju då). Och nu går mars mot sitt slut minsann, och vore det inte kul om man hade en utgiven novell eller bok i månaden?!? För symmetrins skull, typ.

Det hinner jag ju aldrig, tänker det sunda förnuftet och så är det bra så, inbillar man sig. 

Men sedan känns det ändå rätt viktigt, av ingen som helst anledning, och så hetsar man hela helgen och är uppe om nätterna och korrar och fixar och ändrar och pillar och omslaget är ju klart sedan innan, så då var det bara lite metadata som skulle pillas ihop och rätt vad det är så ...


Och nu står jag här och bara, eh ... Vad gjorde jag nu? Var jag egentligen klar att släppa den där novellen? Var den verkligen färdig? 

Jag har ingen aning. 

Men nu är det gjort, och det är inte så mycket att göra åt gjorda saker, vilket lustigt nog är litegrann temat för novellen. Ibland måste man bara släppa taget. Om hår och om noveller. Same difference. Det växer ut igen. Eller, nej?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar