onsdag 16 mars 2016

Författaren till det här inlägget är 78 % förkyld och 114 % gnällig

EnDumEn tror att hon en vacker dag ska komma till den punkten att hon inte längre tvivlar på precis allting hon gör. Då ska hon kunna bedömma sitt arbete med opartisk och klarsynt blick och direkt se om det är något att ha eller inte. Eventuella brister kommer hon genast kunna avgöra hur hon ska rätta till.

Den vackra dagen kan inte komma snart nog.

I brist på vackra dagar och klarsynthet gör jag så gott jag kan och laddar inför en ny omgång betaläsare. Men inte ens det beslutet känner jag mig särskilt säker på. Min erfarenhet av betaläsare är att de säger att boken är bra. Kanske någon liten invändning om en eller annan detalj, men på det stora hela flyter det på och är roligt att läsa. Och så tror man att man är klar tills en lektör påpekar att precis alltihop är fel, fel, fel.

Nu har jag "rättat" mycket av det som lektören sa var fel, fel, fel. Tänk om betaläsarna nu säger Njäe ... Den var ärligt talat inget vidare. Seg och förutsägbar och karaktärerna var ... nej. 

Det är sådana dagar då man önskar att man gett sig in i kemin eller matematikens värld, där saker går att mäta och väga och man kan fastställa med hjälp av lackmuspapper eller färgen på lågan om något är eller om något inte är

När kommer något geni att uppfinna en litterär kromatograf? En mackapär som man kan mata in sitt manus i och få svart på vitt att den här boken innehåller 7 % humor, 3 % barndomsminnen, 34 % gestaltning, 28 % dialog och är 64,37 %  läsvärd.

Tillsätt endast 1,2 % backstory och 3,75 % action för att höja betyget till ett Väl Godkänt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar