onsdag 9 mars 2016

Den yttersta dagen (för den här gången)

Och på den här dagen, min sista dag som 44-åring, går den mesta orken åt bara till att hålla mig på benen och INTE BLI SJUK. Jag har en dryg halv översättning kvar att korrläsa till på fredag och korrläsning kräver en snorfri hjärna, om det ska vara någon mening med den. 

Fördelen med den här sjuk-precis-innan-deadline-stressen är att jag inte orkar vara bitter över allt jag inte har hunnit åstadkomma innan morgondagen. Tack för det, Televerket!

Men som jag numera alltid påminner mig själv om när jag får åldersnoja: Det är inte alla förunnnat att få fylla 45. Jag ska vara tacksam för den lyxen. Det privilegiet. Och det är jag. Innerst inne. Innanför rynkorna och nedanför de grå håren ...

Jag är också enormt tacksam för mitt nya höj- och sänkbara skrivbord. 2016 kommer att bli året då ergonomin tar över min vardag, känner jag. Det började med ett krokigt och tokigt tangentbord och nu står jag här och skriver! Var ska detta sluta? Med att jag inte har ont i ryggen jämt? Vilken hisnande tanke!

Nu har jag under några intensiva kvällar i tv-soffan (utan tv!) skrivit om hela Konrad-boken, utom sista kapitlet som jag tror kommer att utgå helt och ersättas med ett eller två nya. Slutet blev aldrig bra, så jag börjar om från början där. Jag behöver ladda lite innan jag skriver det nya slutet, så jag tänker skriva ut den nya omskrivna versionen och läsa genom den på papper. Med rödpenna i högsta hugg! Det är svårt att bortse från allt som har skrivits genom åren men som inte längre är med, känner jag, och vissa delar av det jag har strukit kanske måste kanske läggas in igen någonstans. Eller också inte. 

Det kanske är dags att bita i några sura äpplen och börja ragga betaläsare? Sådana som inte har läst boken innan och kan se den bara precis som den är just nu?

Ack, den som ändå hade en redaktör som man kunde skicka sin text till i det här läget ... Men nej. En bra egenutgivare reder sig själv, som man brukar säga. 

Vi får fixa det här, bara du och jag, Konrad. 

Tror jag det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar