fredag 22 januari 2016

Oops, jag gjorde det visst igen

Och så var det fredag, igen, och det känns som tredje gången den här veckan. Ska tiden bara gå snabbare och snabbare nu, för varje år som går? Då kommer jag att behöva skyddsglasögon och super-G-dräkt innan jag fyller femtio.

Jag jobbar och skriver och stressar och inget blir gjort och inget blir bra för det mesta och det är ganska trist.

Men så ibland får jag en glimt av målstolpen långt där framme (oj så långt bort den kom efter lektörens kommentarer!) och då kan jag inte låta bli att känna mig alldeles pirrig och förväntansfull och kanske inte alldeles hopplös.


Den gamla novellen som jag översatte häromnatten har fått ett hemmasnickrat omslag och skickats ut i cyberrymden under en ny pseudonym. De gamla texterna från Fridhemstiden är alldeles för feelbad och ångesttyngda för att kunna ges ut under mitt romancenamn, och de funkar inte ihop med mina barnböcker heller, så nu är jag tre blivande författare istället för en.

Då behöver jag i alla fall inte sitta här hemma ensam och skriva längre!

Och nej, jag kommer aldrig att tjäna några pengar på mina gamla ångestnoveller, men de gör ingen som helst nytta i min Dropbox. Det är meningen att de ska läsas, men jag har aldrig hittat rätt plats för dem. Skulle jag skriva något hellångt inom samma feelbad-genre någon gång i framtiden, så kan de här novellerna funka som marknadsföringshjälpmedel, kanske. 

Men just nu är de träningsmaterial i min "göra bokomslag och skriva baksidestext och våga klicka på Publish-knappen"-skola.

När mina böcker väl blir klara kommer jag att kunna ge ut dem med förbundna ögon. :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar