tisdag 1 december 2015

Ny månad - igen!

Tisdag och december minsann, hur nu det gick till?! PiBoIdMo är avslutad och jag känner mig nöjd och belåten med min lista. Den får ligga och jäsa en vecka eller två nu, medan jag sysslar med annat. Sedan ska jag välja ut de tre bästa idéerna och skriva ihop ett snabbt första utkast på dem innan året är slut. Den första februari ska jag ha ett färdigt, slipat, bilderboksmanus till tävlingen Skriv. Teckna. Fortell.

Liva är ute på betaläsning och det är så spännande. Jag kommer hela tiden på saker jag behöver ändra, lägga till, tweaka och rätta till, så det är klart att vägen är lång till ett färdigt manus, men det ska bli jätteroligt att få höra vad helt opartiska läsare tycker på det här stadiet, när det ännu finns hur mycket utrymme som helst för justeringar och omarbetningar. Ikväll är det dessutom skrivcirkel och jag har lämnat in tre kapitel i mitten av boken ungefär för feedback, så där får jag förhoppningsvis också en känsla för hur berättelsen tas emot av olika läsare. Spännande!

Konrad har varit ute i världen i över ett halvår nu, och jag velar mellan att tro att de sista manusen har kommit bort på posten eller tappats ner bakom ett skåp eller något och att det sitter människor på något förlags manusgruppsmöten och diskuterar fram och tillbaka och låt mig bara läsa en gång till och jag tycker att Pelle också behöver läsa innan vi bestämmer oss och men nästa år kanske och men om vi ber henne att ändra här och här, så kanske ...

Ja, jag vet inte hur snacket går. Men om de inte har sagt nej, så kanske, kanske, kanske det beror på att de åtminstone lite vill säga ja?

Stackars Konrad. Jag har inte tittat till honom sedan jag skickade iväg manuset. Jag lovade mig själv att inte läsa förrän jag fått besked från alla förlagen, och det löftet har jag hållit. Det är tur att jag har haft andra böcker att jobba på, annars hade det aldrig gått. Nu får han ligga över julen och förmodligen genom januari också, om jag ska hinna med både Liva och romanceboken och bilderboken! (För många tallrikar att hålla snurr på=krasch!!!) Sedan får vi se om det blir något av honom. Han kanske också vill bli översatt till engelska? Resa jorden runt?

Jag har märkt att jag talar om Liva och Konrad som om de vore riktiga människor, och det vore väl synd och skam om inte jag som hade hittat på dem såg dem på det viset. Jag hoppas att det en vacker dag finns en massa små människor världen över som också betraktar dem som levande, som betraktar dem som sina vänner, som tänker på dem efter att de har läst färdigt boken och undrar hur de har det nu.

Mycket av författarskapet har visat sig handla om pappersarbete, research, omslagsdesign, marknadsföring, korrläsning, momsredovisning och andra inte speciellt magiska göromål. Men jag hoppas att jag aldrig glömmer att den viktigaste delen av mitt arbete är den skapande biten. När jag tar en idé ur tomma luften och formar den till flerdimensionella karaktärer med egna idéer och tankar och drömmar i världar som kanske är rätt lika den här eller kanske ser helt annorlunda ut. Och att det där bokomslaget som jag svettas så över att få till faktiskt är en dörr som leder in i en värld som inte hade funnits om det inte hade varit för att jag skrev en bok och gav den till någon annan att läsa.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar