tisdag 29 december 2015

Tick, tack och ole, dole, doff

Time by Kinchan1, on Flickr
"Time" (CC BY 2.0) by  Kinchan1 

Tiden rinner ut och mina planer för att hinna bli utgiven i år är officiellt skrotade. Nu är det 2016 som gäller, men då tänker jag banne mig ge ut minst tre böcker. Kanske det dubbla.

Här räknas det kycklingar, minsann, trots att jag knappt ens skaffat hönsen än ...

Men min betaläsare skrev snälla saker om Liva-boken och plötsligt känns det så väldigt genomförbart att lappa och laga där det brister och sedan ha en riktigt bra bok, en som duger att publicera även om den aldrig kommer att välta några kiosker. 

Jag är en sådan som siktar strax nedanför trädtopparna och hoppas på att landa med ett smack någonstans mitt på stammen. Stjärnor har jag ingen användning för. Var skulle jag göra av dem?

Jag vill bara skriva lagom bra böcker som läsarna gillar.

Frågan är bara vilka böcker. Så länge antalet timmar per dygn är begränsat blir jag tvungen att försöka bemästra konsten att prioritera. Jag kan inte skriva klart alla böcker på en gång.

Kanske kan jag bara skriva klart en av dem? Vilken skulle det då bli? Liva-boken, eftersom den är färskast i medvetandet och jag känner en viss medvind i och med den positiva feedback jag fått? Eller Konrad? Han var ju faktiskt här först.

Jag har inte läst genom Konrad-boken sedan i maj, när jag skickade iväg honom till all världens förlag. Det kanske är skräp, rakt igenom. Men jag tror fortfarande på idén, och går och funderar på vad uppföljarna skulle kunna handla om, så kanske skulle det gå att göra något av det, trots allt?

Ju mer jag jobbar på romanceboken, desto rörigare blir den. Jag har helt tappat styrfarten av att försöka få ihop de olika tidslinjerna. Det måste jag få rätt från början i kommande böcker!!! Även i den här serien ligger uppföljarna i bakhuvudet och stör. Jag behöver verkligen bli snabbare på att skriva. 

Och så behöver jag välja en bok och koncentrera mig på den. Jag behöver en Färdig!-kick till och det snart!

söndag 27 december 2015

De där dagarna mellan då och sen

Och så var julen över. Långt innan julefriden hann ge några bestående men står vardagen för dörren igen. Inte så att jag måste ställa väckarklockan i morgon, men jobba ska jag. Hur nu det ska gå till. Hjärnan har alldeles gått i baklås och orken är nere på 0,2A.

Jag har ägnat helgen åt att kriga mot ett elakt malware som invaderat min dator och vägrar ge med sig. Det får bli ett försök till med Malwarebytes, men funkar inte det heller blir jag tvungen att blåsa hårddisken och skrubba den med Svinto. Det är förmodligen lika bra. En rejäl storstädning är precis vad det här gamla skrället behöver (och jag är inte säker på om jag syftade på datorn eller mig själv när jag skrev det där ...). 

Jag har börjat snegla på nyåret, utvärdera det som hänt i år och skissa på en plan för 2016, bland annat genom att gå tillbaka och läsa decemberinläggen från förra året. Det blir tydligt hur lite jag egentligen rår över mitt liv. Ingenting av det jag hade tänkt mig för ett år sedan har blivit verklighet. I själva verket har större delen av året handlat om sådant som jag inte ens hade hört talas om i december 2014. 

Konrad-boken som skulle förändra mitt liv har fastnat i förlagslimbo och jag har gått vidare med andra projekt.  Jag vet inte hur realistiska mina planer för KDP är, men jag tänker i alla fall försöka med de tre (mer eller mindre färdiga) böcker som jag har nu. Om det går bra tänker jag skriva fortsättningarna. Hur jag ska prioritera där beror på vilken respons jag får. Om jag inte får någon respons alls är det nog bäst att skriva barnböckerna först, eftersom de är kortast och därför lättare och billigare att färdigställa och ge ut. Helt tvärtemot hur jag tänkte för bara några månader sedan, när romanceböckerna skulle finansiera mina barnböcker. 

Och förmodligen kommer jag att tänka helt annorlunda om ett par månader igen.

Är det den visheten som infinner sig med åldern, kanske, att man ingenting vet och att det är lönlöst att försöka planera mer än för idag och kanske imorgon?

Idag: skrubba datorn med Svinto
Imorgon: jobba

Sedan får vi se.



torsdag 24 december 2015

En riktigt god jul!

Santa Pig önskar er alla en riktigt god jul!

Hur gnälligt och segt det än har varit på sistone så har nu julefriden infunnit sig. Granen är klädd, klapparna är inslagna, skinkan är griljerad och julgodiset är kokat. 

Och viktigast av allt: Santa Pig är på plats, med sin årliga skänk Twist. Min man fick Santa Pig i skämt-present av några kollegor och det var väl tänkt att han skulle åka raka vägen i soporna när skratten hade tystnat ut, men det kunde jag inte tillåta. Stackars bisarrt fula Santa Pig har blivit en del av familjen och en påminnelse om att det finns en plats på jorden för oss alla, hur "fel" vi än månde vara.

Bästa julklappen fick jag redan i morse, då jag kollade mailen och hittade ett meddelande från en betaläsare som börjat läsa Liva-boken för sina barn igår kväll. Hon hade bara tänkt läsa ett kapitel, men det blev fyra, för barnen tyckte att det var så spännande. 

Kan det bli något annat än en god jul efter ett sådant besked? 

tisdag 22 december 2015

En grå och ful jul

Julen är snart här, men någon vit jul blir det då definitivt inte. SMHI har förutspått 9 plusgrader och jag börjar titta på hus i Norrland på Hemnet. Jag har inte åkt skidor sedan 1983-84 och skulle förmodligen bryta lårbenshalsen direkt om jag försökte, men snälla nån. Lite snö, bara ett par dagar om året (24-25/12), är det egentligen för mycket begärt? Och så lite norrsken på det.

I ett tillfälligt anfall av mod har jag skickat Liva till ännu en betaläsare och dessutom kontaktat en lektör som jag vill anlita (om hen vill ta sig an min stackars bok). Förhoppningsvis kan båda de här personerna hjälpa mig att ta boken till nästa nivå. Jag lyssnade genom hela texten innan jag skickade iväg den (hurra! words text-till-tal-funktion fungerar på min nya dator!) och fixade till den ännu en vända, men den kan bli bättre ändå, det är jag övertygad om.

Idag jobbar jag för fullt, men imorgon, då ska jag vara ledig och julstöka så mycket jag hinner. Vi får väl se hur mycket julefrid det blir när jag springer runt som en skållad råtta och bränner vid julgodiset, köper fel klappar, stökar ner mer än jag städar och välter julgranen varje gång jag går in i vardagsrummet.

Sedan tänker jag ta jullov några dagar och inte stressa över jobb eller skriv, men jag kommer nog ändå att klura lite på mitt bilderboksmanus och vad det är som saknas i det. Kanske kan lite av julmagin bidra till att det manuset inte är lika urtrist när jag tar tag i det igen i januari. Snälla Tomten, kan jag inte få lite inspiration i jul?

Hårt arbete i alla ära, men utan den där lilla gnuttan magi blir det aldrig riktigt bra.



söndag 20 december 2015

Fjärde advent




Fjärde advent och nu får den där julstämningen allt sno på om den ska hinna hit innan det är för sent. 


Julnovellen blev klar och jag har lagt upp den här om någon vill läsa (obs! på engelska). Det var en kul liten övning och ett bra sätt att träna på compile och omslagsdesign (även om jag till sist valde att beställa ett omslag via Fiverr) inför nästa års planerade bokutgivning. 


Jag hoppas hinna med lite novellskrivning inimellan de stora projekten i fortsättningen också, bara för att få den där Färdig!-kicken lite oftare. Det känns som att jag inte har åstadkommit något alls under hela 2015, trots att jag faktiskt har skrivit nästan tre böcker. Den där lilla novellen känns som en större prestation än de 100 000+ ord jag skrivit sedan jag skickade in Konrad i maj, trots att den bara tog några timmar. För att den är Färdig! 

Och på torsdag blir det julafton, oavsett hur ont jag har i ryggen. Det är bara att gilla läget och försöka julstöka i tvåminutersintervaller med långa vilopauser mellan. Santa Pig ligger fortfarande nere i källaren, men jag hoppas att han ska skutta upp och ställa sig bredvid tv:n någon gång under dagen. Utan Santa Pig blir det ingen riktigt god jul!



fredag 18 december 2015

Hurra och Aj och Suck

I morse fick jag för första gången feedback från en livs levande betaläsare. Nu var det inte så dramatiskt, eftersom det inte gällde någon av mina böcker, utan en julnovell som jag råkat skriva.  Men ändå. Det var pirrigt värre att be om hjälp, men överlag var det inte någon svidande kritik. En hel del anmärkningar, men betyget blev ändå 8 av 10 och det är jag mer än nöjd med.

Eftersom jag aldrig kommer i mål med mina böcker var det skönt att gå mellan med en kort liten novell: få en idé, skriva ner den, skicka ut för testläsning och sedan göra färdigt alltihop på bara en liten vecka. 

Visst är det kul att skriva, men det är inget emot njutningen i att ha skrivit klart

Resten av livet går i myrfart med rejäla nävar ryggontsgrus i julstöksmaskineriet. Jag kan knappt  göra någonting, orkar ännu mindre och är på allmänt urdåligt humör. 

Det ska till ett julmirakel av Disney-kaliber om det ska bli någon god jul här hemma. Jag hade behövt skjuta på eländet ett par veckor för att hinna komma på benen igen och julstressa ikapp, men jag misstänker att resten av den julfirande världen inte går med på det. Så det får bli som det blir.  Jag har egentligen inga höga krav. Får jag bara en julgran, en knäckemacka med julskinka och senap och en julmust (Apotekarnes, så klart!) så är det bra sedan. Men det finns ju andra människor i världen, med längre önskelistor.

Och så vill jag förstås ha en Santa Pig med julgodis i, men det tar vi någon annan dag.


Pig by Nick Saltmarsh, on Flickr
Nej, det här är INTE Santa Pig!
Creative Commons Creative Commons Attribution 2.0 Generic License   by  Nick Saltmarsh 

tisdag 15 december 2015

Kramp i både rygg och skriv

Nähä. Så lussekatter botar inte ryggont. Då vet jag det.

Det är viktigt med empiriska studier, och jag är ändå stolt över att ha gjort en insats för den medicinska forskningen. Något nobelpris får jag väl inte, men jag kan ta en lussekatt till, det blir också bra.

Halva december har gått och några bilderboksmanus har jag inte skrivit. Eller, jag har försökt. Men det bidde ingenting.

Tragiskt, men det kan inte hjälpas. 

Dessutom har jag upptäckt, när jag bara precis skulle knyta ihop de sista trådarna i min romance, att tiden inte funkar. Jag gjorde upp en tidslinje för att kunna fläta ihop ihop alla händelserna som äger rum i två olika tidszoner och på ett par olika platser inom samma tidszon, i rätt ordning och upptäckte att det går inte. Alls. Om man dessutom ska förhålla sig till verkligheten en aning och inte försöka låtsas att en budfirma kommer och levererar en försändelse på en söndag eller att banker och ambassader har öppet sju dagar i veckan, så går det överhuvudtaget inte att få ihop den här historien. Inte utan omfattande omskrivningar och tillägg. Två dagar i en sommarstuga måste bli tre, om FedEx ska hinna buda grejer från Manhattan till Rømø (det går inte på ett dygn, inte med tidsskillnader och avstånd inräknat!). Vissa saker måste göras på en vardag. Andra scener behöver utspela sig på en helgdag, när man till exempel inte kan föra över pengar från en bank till en annan. 

Frustrationen när man trodde att man nästan var i mål och upptäcker att man måste springa ett varv till ... Och med den här ryggen!

Suck. 

Mina bilderboksmanus verkar inte vilja bli skrivna alls, trots att jag är så sugen på att rimma och ramsa och tramsa för att lätta upp den något tryckta stämningen som uppstår när man bara skriver och skriver och aldrig kommer till punkt. Jag är hemskt besviken, men ger inte upp helt än. Jag bara lägger på is till efter jul. Förhoppningsvis har jag återfått lite rörlighet då och kanske även i hjärnan. 

Just nu är jag för korkad för Ted, så jag håller mig på Youtube. Det är mer lagom nivå på de filmklippen. Men det finns en del guldkorn. Den här musikvideon, t ex.

söndag 13 december 2015

Tredje advent

Tio dagar kvar till julafton och julstämningen lyser fortfarande med sin frånvaro, nästan starkare än alla mina ljusslingor.

Ryggontet har omintetgjort nästan alla planer under veckan som gått och jag inser mina begränsningar och gör inte upp några planer alls för nästa vecka. Det får bli som det blir. Eller låta bli.

Det blir ändå aldrig som man tänkt sig.

Det värsta med en trasig rygg är varken smärtan eller alla svårigheter den orsakar eftersom man plötsligt inte kan göra nästan någonting alls, hur tråkigt det än är. Det absolut värsta är att man blir så outhärdligt grinig och gnällig och helt omöjlig att ha att göra med. Precis vad jag inte behöver. Jag är rätt jobbig i mitt default-läge om man säger så ...

Tack och lov har jag barnarbetare i hushållet så det blev i alla fall en omgång lussekatter på denna speciella dag som jag aldrig firar på något annat sätt än att äta bakverk. Och så fick jag lära mig vad det heter när man sätter russin på lussekatterna, nämligen att man "russar" katterna. Jag  <3 språkets elasticitet! Till och med när jag är ryggontsgrinig.



Juldoktorn rekommenterar 6-8 lussekatter mot bristande julstämning. Om det även hjälper mot ryggont återstår att se.


fredag 11 december 2015

För övrigt anser jag att ryggont borde förbjudas


Den här veckan har jag inte gjort några större framsteg på mina pågående skrivprojekt, mest på grund av jobbet men också på grund av en julnovell som jag blev besatt av och vackert fick ta och skriva ner ett första utkast av.

Den kommer nog inte att bli klar till årets jul, men jag kan se ganska precis var den brister och vet hur jag ska fixa det.

Om  jag bara kunde få några extra timmar per dygn i ett prydligt paket under granen skulle det varit gjort i en handvändning. Men så snäll har jag väl inte varit, förmodar jag.

Det var skönt att skriva kort, efter att ha kämpat med längre projekt hela året. Att påbörja och avsluta en novell på bara ett par skrivpass. Visst, det behövs ett par skrivpass till för att fixa och piffa, lappa och laga, men jag kan överblicka hela historien nästan utan att flytta blicken och det är roligt, som omväxling. Jag har inte skrivit noveller sedan jag började skriva långt. Det kanske är dumt.

Nu har jag inte haft några novellidéer som har drabbat mig så som den här gjorde, men om den färdiga texten blir så lyckad som det nu känns att den skulle kunna bli hoppas jag att det ska leda till fler små berättelser. 

Veckans kick fick jag av att testa att köra en Compile i Scrivener när jag skulle läsa genom det första utkastet till min novell, istället för att skriva ut på papper som jag brukar. Ett enkelt bokomslag från Canva, några snabba klick och vips låg min julnovell i plattans e-boksläsare, bredvid mina andra böcker. Det kittlade i magen, kan jag lova.

Jag hann inte allt jag hade velat i år. Men nästa jul, då ska jag ha plattan full av mina egna, färdigskrivna och alldeles på riktigt utgivna e-böcker. Och det är ingen jävla målsättning. Det är ett löfte!


tisdag 8 december 2015

Hej, jag heter Sandra och jag är en instant gratification junkie

Tålamod är jag inte född med. Det vore synd och skam att påstå. Om otålamod vore ett begrepp skulle det passa mycket bättre. 

Jag vill ha det jag vill ha NU. Den där novellen jag kom på i går kväll? Den vill jag ska vara klar IDAG. Om jag blir sugen på julskinka i april så vill jag ha det I APRIL och inte behöva vänta till december, då jag ändå bara är sugen på färska jordgubbar.

Och det är ju synd, för enligt all beprövad vetenskap betyder det att jag är dömd att misslyckas i livet. Inte bara med julbordet, utan med allt. Den där novellen kommer aldrig att bli skriven, eftersom jag kommer att tröttna halvvägs, och istället börja jaga en ny idé-ekorre som rusade förbi i ögonvrån. Alla böcker som jag håller på med, huller om buller, utan rangordning eller struktur? Blir de färdiga är det mer tur än skicklighet. Nu är det ju bara det tråkiga kvar! Och det tråkiga blir aldrig gjort. Varför göra en massa tråkiga saker, när man kan äta marshmallows? 

Jag tycker inte ens om marshmallows, men jag skulle ändå ha ätit upp den innan försöksledaren hade lämnat rummet. När jag var fyra eller när jag var fyrtio.

Och därför gick det som det gick.


söndag 6 december 2015

Andra advent


Andra advent och jag försöker (hittills förgäves) kickstarta julstämningen genom att skriva några julkort. Den egna julkorts-swapen jag hade tänkt ordna i år för att få en lika fin julkortsvägg som förra året gick om intet under sjukveckorna, men än är det inte för sent att anmäla sig till andras swapar och få åtminstone en handfull julkort. De inom Europa kommer att hinna fram i tid och de till vissa länder utanför likaså. USA, Japan och Taiwan går snabbt. Ryssland och Kina tar en evighet. Jag borde skriva Glad Påsk på de korten också, för säkerhets skull. Klistra på en liten gul kyckling. Men, men. Bättre sent än aldrig.

Annars håller jag på att avvänja mig från de senaste veckornas binge-tv-tittande och återgå till läsning och andra lite vettigare sysselsättningar. Förutom pinsamt många avsnitt av gamla favoriter hann jag också med alla 6 avsnitt av BBCs nya dramaserie River, med Stellan Skarsgård i huvudrollen. (Streamar på Netflix just nu.) Ärligt talat det bästa jag har sett och kommer att se på tv i år och ja, då räknar jag med finalsäsongen av Downton Abbey. 





Frågan är bara vilken sorts lobotomi jag kommer tvingas genomgå för att bli av med den här gamla discodängan som har borrat sig hela vägen in i reptilhjärnan. Förmodligen en ganska omfattande sådan.

Men ärligt talat, de sex avsnitten var värda det.


fredag 4 december 2015

FörföljarFredag



Nä, visst har jag tipsat om Jenny Lawson tidigare, aka The Bloggess, men man kan aldrig få för mycket av a good thing och vissa budskap måste bara fortsätta spridas för all evighet så kila iväg och läs hennes blogg och hennes senaste bok och hennes första bok och hennes tweets och hennes instagram. Nu har det dessutom visat sig att människan kan rita också!?! 

tisdag 1 december 2015

Ny månad - igen!

Tisdag och december minsann, hur nu det gick till?! PiBoIdMo är avslutad och jag känner mig nöjd och belåten med min lista. Den får ligga och jäsa en vecka eller två nu, medan jag sysslar med annat. Sedan ska jag välja ut de tre bästa idéerna och skriva ihop ett snabbt första utkast på dem innan året är slut. Den första februari ska jag ha ett färdigt, slipat, bilderboksmanus till tävlingen Skriv. Teckna. Fortell.

Liva är ute på betaläsning och det är så spännande. Jag kommer hela tiden på saker jag behöver ändra, lägga till, tweaka och rätta till, så det är klart att vägen är lång till ett färdigt manus, men det ska bli jätteroligt att få höra vad helt opartiska läsare tycker på det här stadiet, när det ännu finns hur mycket utrymme som helst för justeringar och omarbetningar. Ikväll är det dessutom skrivcirkel och jag har lämnat in tre kapitel i mitten av boken ungefär för feedback, så där får jag förhoppningsvis också en känsla för hur berättelsen tas emot av olika läsare. Spännande!

Konrad har varit ute i världen i över ett halvår nu, och jag velar mellan att tro att de sista manusen har kommit bort på posten eller tappats ner bakom ett skåp eller något och att det sitter människor på något förlags manusgruppsmöten och diskuterar fram och tillbaka och låt mig bara läsa en gång till och jag tycker att Pelle också behöver läsa innan vi bestämmer oss och men nästa år kanske och men om vi ber henne att ändra här och här, så kanske ...

Ja, jag vet inte hur snacket går. Men om de inte har sagt nej, så kanske, kanske, kanske det beror på att de åtminstone lite vill säga ja?

Stackars Konrad. Jag har inte tittat till honom sedan jag skickade iväg manuset. Jag lovade mig själv att inte läsa förrän jag fått besked från alla förlagen, och det löftet har jag hållit. Det är tur att jag har haft andra böcker att jobba på, annars hade det aldrig gått. Nu får han ligga över julen och förmodligen genom januari också, om jag ska hinna med både Liva och romanceboken och bilderboken! (För många tallrikar att hålla snurr på=krasch!!!) Sedan får vi se om det blir något av honom. Han kanske också vill bli översatt till engelska? Resa jorden runt?

Jag har märkt att jag talar om Liva och Konrad som om de vore riktiga människor, och det vore väl synd och skam om inte jag som hade hittat på dem såg dem på det viset. Jag hoppas att det en vacker dag finns en massa små människor världen över som också betraktar dem som levande, som betraktar dem som sina vänner, som tänker på dem efter att de har läst färdigt boken och undrar hur de har det nu.

Mycket av författarskapet har visat sig handla om pappersarbete, research, omslagsdesign, marknadsföring, korrläsning, momsredovisning och andra inte speciellt magiska göromål. Men jag hoppas att jag aldrig glömmer att den viktigaste delen av mitt arbete är den skapande biten. När jag tar en idé ur tomma luften och formar den till flerdimensionella karaktärer med egna idéer och tankar och drömmar i världar som kanske är rätt lika den här eller kanske ser helt annorlunda ut. Och att det där bokomslaget som jag svettas så över att få till faktiskt är en dörr som leder in i en värld som inte hade funnits om det inte hade varit för att jag skrev en bok och gav den till någon annan att läsa.