söndag 13 september 2015

Dessa sömniga söndagar har blivit en ovana

Det börjar kännas lite som déja vu, att sitta och analysera veckan som gått och konstatera att det har blivit alldeles för mycket stress och alldeles för lite sömn.

Och ärligt talat, hur kul är det, på en skala?

Inte särskilt.

Därför tänker jag inte skriva något om hetsen inför deadline i fredags eller hur dåligt jag sovit i veckan eller att jag vaknade tjugo i fyra i morse.

Inte ett ord.

Istället kanske jag kan berätta att jag har hunnit till lite drygt 10 000 ord på min romance, trots att jag bara hunnit skriva en morgon den här veckan. Mina karaktärer har börjat ta form och nu har de förflyttat sig till den miljö som jag tänkt använda som backdrop för större delen av boken. De vet ännu ingenting alls om varandra och jag är lite spänd på att se hur det ska gå för dem att lära känna varandra. Det är ju meningen att de ska bli förälskade, men när det är jag som skriver är det inte alls givet.

Just nu står i alla fall hon halvt ihjälfrusen och barfota i en främmande hall mitt i natten och han har precis vridit på kranarna för att tappa upp ett bad åt henne.

Men där får hon nog stå och huttra ett par dagar till.

Stackaren.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar