torsdag 24 september 2015

Bokmässan - Dag 1

Bokmässans första dag började strax innan klockan 4 (aj!)  Och gick sedan i gäspningarnas tecken. Tack vare resfeber och nattvandrande väckarklocka/barn kom jag i alla fall i god tid till stationen.

Morgondimman låg tjock i landskapet utanför de skitiga rutorna, fotogeniskt och idylliskt och helt omöjligt att fånga genom all lort och smutsränder på utsidan av de hermetiskt förslutna fönstren. Snart började det tack och lov att regna, så jag slapp se den vackra soluppgången.


Jag borde egentligen inte ha hunnit till dagens första "hjärtade" programpunkt, men hade totalt flyt hela vägen från tåget som kom fram i tid till scenen som visade sig vara ungefär precis mitt framför fötterna på mig när jag kom in på mässan, och hann med flera minuter till godo lyssna på Anna Mannheimer tala om sin bok Gift. Det här var ett helt onödigt "prat", egentligen, eftersom jag redan har läst boken och redan vet att jag gillar det hon gör, men allt kan inte handla om förkovran och avancemang. Lite kul måste man få ha också.

Sedan passade jag på att ta några varv nere på "golvet" medan det fortfarande var glest i gångarna. Det blir mycket mer folk i morgon, värst på lördag och sedan lite lugnare på söndag, så det är bra att ha orienterat sig lite och kollat in vad som finns. Det var mycket av det gamla vanliga, med den skillnaden att jag nu såg många som jag kände igen från Författare på Facebook eller diverse bok- eller skrivbloggar.

Årets första seminarium kom att handla om den svenska e-boken, och det var ganska intressant att höra från alla inblandade parter att ingen egentligen gillar den svenska e-boken och ingen vill satsa på att den ska bli mer vanligt förekommande. Det är förknippat med för stora kostnader att göra en e-bok (begriper jag inte), man riskerar att utsättas för pirater, man riskerar att läsarna inte vill betala lika mycket för ens bok (film, skiva osv) eftersom de har vant sig vid att digitalt kostar nästan inget, e-böcker är väldigt dyra för biblioteken som måste köpa en ny e-bok för varje som lånas ut, till skillnad från en fysisk bok som blir billigare i inköp ju fler gånger den lånas ut blir e-boken bara dyrare och dyrare.

De verkade inte heller tro att det skulle bli fråga om någon större tillväxt på den svenska e-boksmarknaden, eftersom de som läste mest e-böcker var de unga flitiga läsarna som enligt Pisaundersökningen bara blir färre. Men det är ju inte helt sant. Jag läser massor av e-böcker, men jag läser sällan på svenska, eftersom det är för klyddigt. Att klicka sig vidare till Amazon från någon bokblogg och genast kunna börja läsa boken som jag blivit intresserad av utan att jag behöver resa mig från soffhörnet och gå och leta rätt på betalkort eller bankdosa är ju så otroligt smidigt, och så länge jag har råd kommer jag att fortsätta med det. Dessutom har jag köpt en del norska e-böcker, men de måste jag ladda ner till datorn och lägga över i plattan manuellt. Men svenska böcker är än så länge lättast att bara beställa på biblioteket och läsa i inbunden form.

Jag slås av hur stor skillnaden är mellan den svenska e-boksmarknaden och den amerikanska, framför allt då Amazon/Kindlevärlden, men även Kobo, Nook, Apple store osv. Där är det lätt att handla, lätt att hitta nya författarskap och billigt. Varje dag reas tusentals e-böcker gratis eller nästan gratis. Nackdelen med det är väl att läsarna vänjer sig vid att inte betala för böcker, och följdaktligen inte heller anser att en bok har något särskilt värde. Författarnas inkomster har minskat ganska kraftigt och dessutom är det fler som ska ha del av kakan eftersom man i USA inte kan gå direkt till förlaget med sitt manus utan måste ha en agent som också vill ha betalt. Dessutom måste du, innan du kan skicka ditt manus till en agent anlita en lektör och en korrläsare och ett antal betaläsare, om du ska ha en chans att få din bok utgiven.

Tidigare gjordes det jobbet på förlagen, själva slipningen av den oansenliga småstenen till en gnistrande diamant. Men nu är det meningen att författaren ska bära en del av den kostnaden och göra manuset mer färdigt innan det kan komma genom nålsögat hos manusgruppen.

Låter jag bitter så är det bara för att jag fick min sjätte refusering idag (Skickad av någon stackars prao som inte fick följa med till Gbg? Jag hade trott att förlagen i Sthlm var nedsläckta och öde som en spökstad de närmsta dagarna!) Och visst var inte stackars Konrad redo att möta läsarna. Även om manuset var klart, så var det inte tryckklart, givetvis inte. (Minst tre korrfel!) Framför allt var det inte så magiskt som det hade kunnat vara. Det är en bra bok. Eller som minstingen säger "ganska så bra". (Jag tror att han ska få blurba den, om den någonsin blir utgiven!)

Så det blir mitt nästa steg. Att hitta en lektör som har det jag saknar, som kan hjälpa mig göra Konrad till en så magiskt bra bok som jag tror att den kan bli. Kanske finns den personen här på mässan? (Väldigt sannolikt!)

Mitt sista seminarium för dagen blev Att skriva utan pekpinnar med avgående läsambassadören Johanna Lindbäck. Eftersom jag riskerar att gå ner mig alldeles i pekpinneträsket med Liva-boken/böckerna kändes det som ett angeläget seminarium, men jag vet inte om jag blev särskilt mycket klokare. Förmodligen var det sömnbristen som började ta ut sin rätt, men det jag tog med mig därifrån var att pekpinnar inte är bra.

Och det visste jag faktiskt redan.

Dessutom kunde jag inte låta bli att undra om Erik Titusson som satt på scenen med henne hade läst Konrad och lagt honom i refuseringshögen ännu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar