söndag 30 augusti 2015

Som en åsna mellan tre, fyra hötappar

Visst var det skönt att bli klar med råmanuset till Blodmogen, det tänker jag inte sticka under stol med. Men samtidigt innebar det att det var dags för Jante. Jag har ju inte kollat på texten medan jag har skrivit, utan bara rusat vidare utan att vända mig om.

Vad är det egentligen jag har skrivit?

Jag beslöt mig för att låta manuset ligga och jäsa ett tag, för att kunna se det med lite distans när jag påbörjar redigeringen. Istället började jag på två nya projekt, som väl inte hade kunnat vara mer olika som jag verkligen hade ansträngt mig.

En bilderbok och en romance.

Japp, det är officiellt, jag behöver inte ens gå till doktorn för att få diagnosen personlighetsklyvning.

Och hur jag än resonerar och funderar kan jag inte bestämma mig för vilket jag ska jobba på först. För nu har jag bestämt mig för att det är färdigställande som är det nya svarta, och att jag ska sluta påbörja en massa saker som det sedan aldrig blir något av.

En bok i taget, och så snabbt som möjligt till målet.

Men så kunde jag inte välja, och satte istället igång med regeringen av Blodmogen i alla fall. Trots att jag inte skulle. Trots att det inte hade jäst klart.

Och kära nån. Vilken röra.

Det var nästan så att jag gick ut i skogen och grävde ner datorn för att slippa se eländet. Men nu har jag ingen skog här i närheten, så jag fick ta ett djupt andetag, aktivera Jante-skölden och försöka igen.

Och det var kanske inte så farligt, vid närmare eftertanke.

Visst, det sker en viss ... förskjutning, när man skriver vidare och vidare utan att hela tiden gå tillbaka och läsa igenom det man skrivit tidigare. Det var inte riktigt samma bok i sista kapitlet som i första.

Men det går att fixa, med lite ståltråd och gaffatejp.

Så nu går jag in i redigeringsfasen. Och hur blir det då med de där andra två projekten? Ja, det kan man verkligen fråga sig.

Jag får försöka glömma dem, men det blir inte lätt. De är högljudda, de små liven.

Det är inte det att jag klagar, absolut inte. En vacker dag sinar det i idékällan, och då kommer jag att vara enormt tacksam för alla mina nedtecknade skisser och tankar, som det kanske går att snickra ihop något av. 

Men det hade varit skönt att kunna Mute:a de där andra karaktärerna för att kunna koncentrera sig på en sak i taget. 

Det är mycket jobb kvar. Men det känns ändå helt genomförbart. 

Jag har gått den här vägen förut, med Konrad, så jag hittar.


 

fredag 28 augusti 2015

Bokmässe-prepp del 2

Förberedelserna inför Bokmässan fortsätter och jag läser i en rasande fart.

Just nu har jag ett tiotal böcker på min "Currently Reading"-hylla på Goodreads och det verkar inte bli bättre inom överskådlig framtid. 

För att verkligen kunna optimera läsmängden har jag även bitit ihop och testat en ljudbok. Jag har dragit mig för det i det längsta, för jag vill inte alltid sysselsätta hjärnan. (Den stackar'n behöver vila ibland!) Men desperata tider tarvar desperata åtgärder. Jag ville läsa någon av Lars Wilderängs böcker inför seminariet Apokalyps wow! och hittade hans Stjärnklart som e-ljudbok på bibblan. 

Bilden är lånad från Goodreads!
Jag har inte hunnit så långt, men har redan slagits av hur ovant det är att "läsa" på svenska. Det måste jag verkligen göra mer. Och dessutom kan jag inte låta bli att grubbla över skillnaderna mellan manliga och kvinnliga författare och manligt och kvinnligt berättande. Jag hade en gång en idé om just precis en sådan här bok, om Sverige i nutid och all elektronik sviker, och hela tiden när jag lyssnar så är en del av min hjärna upptagen med att fundera över på vilket sätt min bok, som aldrig blev skriven, skulle ha varit annorlunda. Och varför.


Sedan kände jag också att jag inte kunde åka till Bokmässan utan att ha läst årets snackis. Eller i alla fall årets mest "hylla"-de bok på Goodreads. (Så rolig jag var nu då!) Paula Hawkins The Girl on the Train.

Bilden är lånad från Goodreads!
Eftersom min hjärna har en helt defekt namn-modul blir jag snabbt förvirrad av sådana här böcker som har flera stycken rätt så lika karaktärer som man hattar fram och tillbaka mellan, och hattandet fram och tillbaka i tid hjälper inte heller. Men det är förstås inte bokens fel, inte alls. Den är säkert jättebra. 



tisdag 25 augusti 2015

Innovationer, häxor och dikter, oh my!

Internet är ju en ganska finurlig grej, egentligen, om man tänker efter.

Visst, det är universums största tidstjuv, och förmodligen anledningen till att vi som art kommer att dö ut inom kort, men det har sina ljusa sidor, ändå.

Det jag gillar bäst är att jag, som är en stugsittare av stora mått, ändå kan få vara med vid olika spännande tillställningar och bevittna fantastiska möten, utan att ens lämna soffan.

Som till exempel när smartaste, roligaste Neil Gaiman sitter på en scen i New York och småpratar med smartaste, roligaste Margaret Atwood för att fira hennes 75-års dag(!).

Faktiskt precis lika bra som när han talade med smartaste, roligaste Audrey Niffenegger men det snacket har ni förstås redan sett här...


söndag 23 augusti 2015

Målgång för etapp 1

Ok, så jag gav mig själv en månad för att skriva klart råmanuset. Och sedan skrev jag klart det på en vecka.

Det är inte mitt fel. Det gick väldigt snabbt på slutet, så det var omöjligt att bara skriva lite om dagen och sedan tog berättelsen plötsligt bara slut ganska långt innan jag hade tänkt mig.



Visst, det kommer att krävas en massiv arbetsinsats för att få ihop den här röran till en bok. Jag har överhuvudtaget inte läst genom texten, förutom bara de sista raderna från gårdagen innan jag börjat skriva varje dag. Det kan vara hur rörigt och eländigt som helst. Och det är det förmodligen också. 

Men historien är komplett. Karaktärerna finns där, händelseförloppet är klart, miljön är klar men kan behöva broderas ut lite. Språket behöver gallras på moderna ord och uttryck, utan att för den sakens skull låta helt uråldrigt.

Det kan bli hur bra som helst. 

Och hur dåligt som helst. 

Precis som med Konrad skrämmer det mig att jag har fått en sådan bra idé. Vem är jag att förvalta den? Tänk vad bra det här hade kunnat bli om en "riktig" författare hade skrivit det. 

Osv, osv, varv efter varv.

Och även om det här känns som en massiv framgång så är det just bara första etappen som jag har gått i mål för. Det är så mycket jobb kvar. Skrämmande mycket jobb kvar.

"Books aren't written - they're rewritten" som Michael Crichton har sagt. Det är redigeringen som gör boken. Eller förstör den.

Har jag det som krävs för att styra upp den här berättelsen? Eller kommer det att sluta med en katastrof?

Den som lever får se.

Och hon som har skrivit klart sitt råmanus får glass!





fredag 21 augusti 2015

Dags att börja preppa

Ja, kanske borde man bunkra konserver och gräva brunn och lära sig att operera bort sin egen blindtarm, för visst är det väl ett tecken på att civilisationens dagar är räknade när Jimmie och pojkarna blir Sveriges största parti?!?

Men istället väljer jag att börja preppa inför något mycket, mycket värre än världens undergång, nämligen Bokmässan. Det är bara en månad kvar nu!

Siri Pettersen
(bilden är lånad från Goodreads!)
Och när jag sitter och bläddrar i programmet känner jag mig inte riktigt ... förberedd. Jag har ju (pinsamt nog) inte läst böcker av alla de här tusentals författarna. Och i den takten jag läser har jag inte en chans att hinna göra det, ens om jag började för ... hundra år sedan.

Men lite strategisk hade jag nog ändå tänkt vara i mitt läsande under den kommande månaden. 

Till exempel tänker jag försöka gå på så många programpunkter som möjligt där Siri Pettersen är med, bara för att hennes trilogi Korpringarna är något av det häftigaste jag har läst det senaste året, eller kanske någonsin, och då gillar jag ju ändå inte varken fantasy eller YA. Och om hon då har en programpunkt tillsammans med en annan författare som jag aldrig har hört talas om ligger det ju nära till hands att läsa något av henne, så att jag inte behöver sitta där och känna mig dummare än nödvändigt. 

Laini Taylor
(bilden är lånad från Goodreads!)
Närmare bestämt Laini Taylor som också skriver YA-fantasy och har knallrosa hår och verkar hur cool som helst trots att hon är lika urgammal som jag?!? 

Jag har bara läst lite drygt hälften av hennes bok Daughter of Smoke and Bone, men jag ÄLSKAR den innerligt (trots att jag inte gillar varken fantasy eller YA...) och överväger att helt sluta skriva eftersom jag aldrig kommer att kunna skriva något så coolt.

Eftersom det också är första delen i en trilogi blir jag väl bara så illa tvungen att läsa alla tre, medan jag väntar på att Evna ska släppas i oktober.

Hösten är räddad! (Även om världen går under.)



tisdag 18 augusti 2015

Nystart? Nej, rivstart!

Det är så lätt att komma av sig.

I alla fall har jag så otroligt lätt att komma av mig.

Hållbara dagliga rutiner är inget som faller sig naturligt för mig. Jag måste verkligen kämpa varje dag för att få allting gjort. Jag har testat allt, Kom ihåg-appar och listor och synkade Google-kalendrar och snart får jag väl börja knyta ett snöre om ett finger eller något.

Hade jag en Remembrall skulle den varit konstant röd.

Så länge jag bara är hemma i vardagen och gör samma saker varje dag brukar det funka, någorlunda. Men så fort jag blir distraherad av omvärlden eller semestrar eller andra extraordinära omständigheter snubblar jag och kommer av mig, och när jag har brutit en streak är det så ohyggligt svårt att komma igång igen.

Nu har jag ju varit så duktig och skrivit varje dag (nåja) under sommaren. Så duktig att jag tyckte att jag kunde lägga ner 750words. Det var omöjligt att hinna med både svammelskrivandet och att skriva en scen ur Liva-boken varje dag. Och om jag måste välja så är det förstås svamlet som får stryka på foten.

Vem behöver svammel, när man har en bok som bara tigger om att bli skriven?

Inte jag.

Men så kommer den där förbaskade vardagen tillbaka, när man minst anar det.

Plötsligt står den bara där i hallen och skriker om väckarklockor och dammsugare och ogräs som behöver rensas och träningskläder som måste tvättas och vad ska vi ha till middag och varför har du inte vattnat på balkongen och när kommer du hem och hinner du handla och ska du hämta eller jag ...

Och så går en måndag från ens liv och inte ett ord blir skrivet. Varken svammel eller bok eller någonting alls.

Och jag blir så fruktansvärt besviken på mig själv. Det hade ju inte tagit mycket mer än en kvart. Men igår hade jag tydligen inte en kvart över till mig själv. Till det som verkligen betyder något.

Dags att stanna upp, ta ett djupt andetag och börja om. Inventera och utvärdera det som varit. Rangordna och prioritera. Planera för det som komma skall.

Det vill säga hösten.

Det vill säga boken.

Om en månad ska jag ha ett färdigt råmanus att börja bearbeta. 


söndag 16 augusti 2015

Spejsad söndag

Efter tillräckligt många nätter med otillräckligt mycket sömn kommer man till sist ut på andra sidan. Bortanför tröttheten. 

Det säger bara "slurp" och så sugs man genom något slags maskhål eller vad nu Einstein kallade det.

Det är vackert här på andra sidan. Lugnt och stilla. Söndagligt. Om än något förvirrat.

Jag vet knappt vad jag heter, än mindre sådana detaljer som vad det är för dag, månad, år eller vad som står härnäst på min Att göra-lista.

I sådana lägen är det lätt att man drabbas av en släng av multipla personligheter och börjar spåna på något helt nytt skrivprojekt (eller två ...) i helt andra genrer och med helt andra inriktningar än det som man egentligen borde ägna sig åt. 

Suck.

Som att jag inte hade tillräckligt på min Kommer aldrig att hinna med-lista.

Men jag ägnar i alla fall en stund åt att skriva ner allt jag kommer på om ett av projekten, det som känns minst orealistiskt. Proppar in alla karaktärer, miljöer, konflikter och vändningar i en liten, liten låda. Sedan spikar jag igen den med sjutumsspik, förseglar med gaffatejp, vaxsigill och tre olika kryptiska förbannelser och stämplar lådan på alla sidor med texten "Förbjudet att öppna förrän Liva-boken är färdig!"

Och som en sista besvärjelse skriver jag drygt tusen ord på Liva-boken också, för säkerhets skull. För att påminna mig om att det är den världen jag ska befinna mig i, ute i skogen, med pilbågar och läkande örter och dramatiska motsättningar, fördomar och lögner. 

Inte på Copenhagen Fashion Week, med Manolo Blahniks, italienska supermodeller, dramatiska motsättningar, fördomar och lögner. Det är en helt annan historia som utspelar sig i ett helt annat universum. Och det universat (?) får faktiskt vänta, hur det än tränger sig på.





  

fredag 14 augusti 2015

Och så var den förbaskade sommaren äntligen slut

Idag är det tack och lov fredag. 

Och inte vilken fredag som helst utan den allra sista sommarlovsdagen för i år, och den blev väl inte riktigt som det var tänkt, men det är synd att klaga så det tänker jag inte göra.

Istället sitter jag och kollar genom de få foton jag har tagit under sommarlovet för att se om jag hittar något på temat "Somrigt" som jag skulle kunna lämna in till Fotosöndag när den drar igång igen nästa helg. 


Inte speciellt somrigt, kanske, men en ganska korrekt återgivning av sommaren 2015, både vad gäller väder och humör...

Den roligaste bilden jag tagit i sommar är nog annars den här nedanför. "Förbud mot att semaforera med klädesplagg" tror jag att den betyder. Den ska säkert komma till användning.


tisdag 11 augusti 2015

Liv och död och andra trivialiteter



Och så var vardagen tillbaka igen. Med dunder och brak. Bokstavligt talat, för i morse väcktes vi inte av väckarklockan utan av åskan som gick rakt över fotänden av sängen (lät det som i alla fall) och sedan kom regnet, tack och lov.

Nu känns det lite bättre. Som vanligt efter ett rejält regn är luften lättare att andas och att passera en sådan milstolpe som 75% är inte heller särskilt nedslående, ärligt talat. *flinar från öra till öra*

Jag som trodde att jag inte skulle få något skrivet i sommar. 

Nu kommer det jobbiga i den här boken, och jag behöver hitta en bra nivå att lägga hemskheterna på. Det är nog inte alls så lätt som det ser ut. Även om det verkar som att det kan bli hur hemskt som helst i vissa 9-12-böcker så kanske inte jag, personligen, känner mig bekväm med att utsätta de stackars läsarna för vad som helst.

Samtidigt är det ju en fringe benefit man har som författare, att man ibland får lov att bestämma vem som ska leva och vem som ska dö. Vem som ska finna kärleken och vem som ska gå ensam hem. Sådana småsaker.

Gudskomplex? Nej, tack.

Men i mina egna världar, där har jag för omväxlings skull lite att säga till om. Och då tänker jag minsann använda mig av den makten.

Stackars Kolbas. Vi får väl se om han överlever veckan.

söndag 9 augusti 2015

Fullständigt slut

Och där tog den slut.

Semestern.

Och orken.

Bara "puff" sa det, och så försvann de, båda två, i ett litet moln av rök. Jag sitter kvar här, förvirrad, sönderstressad, ledsen och allmänt sliten.

Trött var inte ens förnamnet, sa Bull.

Är det verkligen så här det ska kännas efter fyra veckors semester!? Ska det vara på det här viset? Var är Sverker och hans röda soptunna när man behöver honom?!?

Hur det ska gå att börja jobba igen när jag knappt orkar trycka ner knapparna på tangentbordet vet jag inte. Kanske känns det bättre när jag fått sova lite. (As if!)

Det vet ju alla att måndag morgon ofta kännetecknas av pigghet och en massa ork.

Jag får sätta min lit till det.

Och lagom till att man skulle behöva ett rejält ösregn så att man kunde få gråta ifred utan att folk glor ska det visst bli värsta värmeböljan.

Tack för den, SMHI!

Den ironiska sommaren 2015. 

Är inte den slut snart? Snälla? 






fredag 7 augusti 2015

Mindre skriv och mera liv


Nej, man kan ju inte jobba jämt. Det här ska faktiskt föreställa semester. Så vi tog vårt pick och pack och drog västerut, på en lagom liten bilsemester i ett lagom litet land, inte alltför långt hemifrån. 

Som semestrar brukar blev det både avslappning och stress, skratt och gråt, varmt och kallt, vått och torrt, stiltje och frisk bris.

När det blåser frisk bris från havet kan man göra sämre saker än att söka upp närmaste drakaffär och införskaffa en nybörjardrake, åka ner till närmaste enorma och mer eller mindre folktomma sandstrand och testköra den lite.

"Go fly a kite!" säger engelsmännen när de tycker att någon är jobbig och vill att de ska lämna dem i fred. 

Men det är faktiskt ett riktigt bra råd.

Gör det!

tisdag 4 augusti 2015

Lägesrapport från skrivlyan

Jaha, och hur går det med skrivandet då? undrar kanske någon.

Jodå, tackar som frågar.



Scrivener är verkligen min räddare i nöden. Istället för att tänka att "Nu ska jag sätta mig vid datorn och skriva en bok", vilket omedelbart resulterar i akut skrivkramp, så kan man tänka att "Nu ska jag sätta mig vid datorn och skriva en scen eller kanske två och det ska bli minst 1000 ord totalt." 

Skriva en scen eller två kan ju faktiskt vem som helst göra. Det är inte alls svårt. 

Jag är skitbra på att skriva en scen eller två!

Det här är första gången jag jobbar efter synopsis och det är så smidigt att bara skriva in allt som behöver hända, steg för steg, på de där små arkivkorten. Så fort man kommer på något nytt kan man bara lägga till det precis var som helst i hela boken. Jag har färgkodat mina små arkivkort så att jag vet var jag befinner mig i processen. Är det gult har jag inte skrivit det än, är det blått har jag skrivit ett första utkast till en scen och är det grönt är det ett färdigt kapitel. Det är inte så mycket grönt än, men väldigt mycket blått. Mer blått än gult. 

När jag öppnar Scrivener ser jag direkt vad jag har att göra idag. Till exempel att jag behöver skriva en scen där Liva och Elli hittar ett hallonsnår i skogen och äter tills de storknar. Så då gör jag det. 

Lätt som en hallonplätt.

Och om man bara skriver en scen eller två tillräckligt många dagar så kommer man i slutet av sommaren att upptäcka att man minsann har skrivit en hel bok (till!), utan att man riktigt märkte vad som hände.

Värre kan man ha det. Nu har jag minsann gjort mig förtjänt av en glass!



söndag 2 augusti 2015

Slitsam semester

Tredje semesterveckan är slut och det är faktiskt jag med.

Att det ska vara så jobbigt att ha semester!

I alla fall om man har en milslång Att göra-lista varje dag och inte sover om nätterna. 

Jag är verkligen urusel på att sova om nätterna! Uppseendeväckande dålig! Hela dagarna går jag omkring som en zombie och önskar att jag kunde lägga mig och sova en timme eller tio. Men så fort det blir kväll och jag får gå och lägga mig ligger jag vaken och vrider och vänder mig, inte ens i närheten av att kunna somna, många långa timmar i sträck.

Det är verkligen helt ofattbart hur man kan vara så massivt trött och ändå inte kunna somna. Om jag vore en tecknad figur skulle jag sitta i ett hörn och banka mig själv i huvudet med en stor klubba i ett försök att knocka mig själv. Om det inte blir bättre snart blir jag tvungen att testa det på riktigt.

Bara för att man inte jobbar innebar ju inte det att man inte har en massa måsten, dagarna i ända. Vissa av dem helt frivilliga och njutbara, som till exempel att skriva minst tusen ord på sin nästa bok(!). Andra helt ofrivilliga, men ändå nödvändiga vuxengrejor.

Jag tänkte helt fel när jag beslöt mig för att ta semester. Jag skulle ha tagit sommarlov istället. Blivit åtta år gammal i ett par månader. Bara slappa, läsa, sola, bada och äta jordgubbar och glass tills man mår illa. Klättra i ett träd eller två. Leka med en hundvalp eller några söta kattungar med vassa små klor. Kanske få ett skrubbsår på knät, men annars inte så mycket att gråta över.

Och framför allt, sova som ett barn om natten.