tisdag 14 juli 2015

Plötsligt händer det




När jag har skrivit mina 750 ord på morgonen fortsätter jag av bara farten på boken som numer går under arbetsnamnet Blodmogen.

Det är inte mycket som går upp emot känslan av att komma vidare med ett projekt som har legat på is ett tag. 

Att jobba med en komplett synopsis är nytt för mig. Det är inte helt bekvämt att veta allt som ska hända. En stor del av skrivandet (för mig) är just den känslan av att händelserna utspelar sig medan jag skriver dem och att jag upptäcker vad som sker på samma sätt som läsaren en vacker dag kommer att göra det. Det känns som att det blir långa, sega transportsträckor mellan punkterna i synopsis, men förhoppningsvis kommer det inte att upplevas så när boken är färdig. 

Jag behöver jobba på min stresstålighet och bli bättre på att jobba i små korta pass, ta chansen när tillfälle ges, även om jag inte är helt ensam och riskerar att bli störd. Annars blir det inget skrivet förrän skolan börjar och jag vill så gärna komma vidare med den här boken innan refuseringarna börjar hagla och jag kanske tappar självförtroendet (igen).

2 kommentarer:

  1. Blodmogen! Vilken bra titel. Hälsningar en som läser i fatt på din blogg... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Den skrämmer mig nästan lite, om jag ska vara helt ärlig... Kan min lilla bok verkligen leva upp till en så dramatisk titel??? Men samtidigt kändes den plötsligt helt given på något sätt. Jag blir helt enkelt tvungen att skriva en bok som den titeln passar till. :-)

      Radera