fredag 26 juni 2015

Hur läser du egentligen, människa?

Det rapporteras att megaföretaget Amazon ändrar på royaltyutbetalningarna för de författare vars böcker ingår i Kindles prenumerationstjänst (dvs där läsaren betalar en fast summa per månad och får läsa så mycket hen vill av de böcker som ingår i just den tjänsten). 

Och folk rasar. Förstås. 

Kanske inte så mycket för att de tycker att det är orättvist att författare som lyckas lura på läsare sin bok med ett snyggt omslag och en sjutusan till baksidestext inte ska kunna komma undan med det.

Men för att det skrämmer dem att Amazon ska kunna veta precis hur många sidor de läste i den där skitjobbiga boken som de går omkring och skryter med att de har läst.

Som att Amazon inte redan visste det. Det har de givetvis vetat precis hela tiden. Precis som Coop vet vad jag käkade till middag i veckan som gick och H&M och Lindex vet vad jag har på mig och banken vet vad jag har för hobby ("Vad i helskotta ska fruntimret med alla de där vykorten till???""Äter hon frimärken, eller???"). 


Storebror vet. Och storasyster. Och alla deras Storebrorspolare och Fan och hans moster AB. Alla bloggar vars nyhetsbrev du prenumererar på, Spotify, SFAnytime, iTunes och Google Play.

De vet vad du gjorde förra sommaren. Och i vintras, och i tisdags och igår.

Än sen.

Visst, jag har läst alla de där dystopierna om vad som händer när alla de här databaserna kopplas samman och ett enda megaföretag plötsligt sitter på all kunskap om alla människor (Och ja, jag har läst dem som riktiga böcker och inte digitalt så ingen kan bevisa motsatsen!) Min favorit är En vacker dag av Ira Levin. En underbar dystopi som ärligt talat porträtterar något som skulle kunna vara mitt drömsamhälle. (Japp, det är något allvarligt fel på mig. Det visste vi redan.)
Bilden är stulen från Goodreads.com

Men om det är något vi har lärt oss av åttiotalets Sci-Fi så är det väl att framtiden kommer att bli något helt annat än bara en mer tekniskt avancerad version av nuet. 

Världen kommer att gå under på sätt som vi inte ens kan föreställa oss.

Mänskligheten kommer säkert att slås ut av ett muterat nageltrångsvirus eller något annat otippat, långt innan datorerna har en chans att ta över.

Men det bästa med den här debatten är ändå avslöjandet att bara 44% av de som började på Donna Tarrts The Goldfinch läste ut den.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar